Övermogna bananer på ett blommigt fat, udda glas i en diskho, en solfläck som lyser upp ett golv - bilderna i katalogen till Liljevalchs stora sommarutställning ”Home sweet home. Möblerade berättelser” skvallrar om en av utgångspunkterna: att inspirera besökarna att träna sitt visuella seende. Något som inte kräver att man tömmer sparkontot eller sliter på miljön.
– Kan man lära sig att bli bättre på matte och svenska så kan man väl träna upp sitt visuella öga. Se det du har, tyck inte att det är fult utan gör någonting med det i stället, råder designskribenten Annica Kvint som tillsammans med inredningsprofilerna Cilla Ramnek och Karin Södergren står bakom utställningen.
Aalto och Frank
De vill också få besökarna att reflektera mer över tingen.
– De är en viktig del av vår kultur och de säger jättemycket om tiden. Eller rättare sagt: tiden styr tingen, fortsätter hon och exemplifierar med vickningsgaffeln - ett måste i varje modernt 50-talshem.
Vad det är för något? En liten gaffel som gör det lättare att äta medan man minglar. Tv-kannan och bidén är två andra tidstypiska favoriter som förpassats till historien, eller i alla fall till något dammsamlande förråd.
”Home sweet home” tar avstamp i 1880-talets brittiska ”Arts and crafts”-rörelse och fortsätter fram till 1980-talets vurm för plast och grälla färger. Cirka 25 tongivande designikoner vars föremål utgör en bas för västerländskt stilideal finns med; finska radarparet Alvar och Aina Aalto, modernisten Gio Ponti och Svenskt Tenn-profilerna Estrid Ericson och Josef Frank för att nämna några.
Högt och lågt
Men den som väntar sig en kronologisk formgivningslektion lär bli överraskad. Att beta av epokerna rum för rum hade blivit för tråkigt, förklarar Annica Kvint, i stället har trion i varje sal gjort en fri tolkning av en designeras stilideal.
Besökarna möts av en respektlös och lustfylld krock mellan gammalt och nytt, mellan möbelklassiker och loppisfynd, bruks- och prydnadsföremål.
– Det är verkligen högt och lågt i utställningen och det är väldigt svårt i många fall att se vilken av de här mattorna Cilla Ramnek köpt på Myrorna och vilken som är en jättedyr 1880-talsmatta. Det är också en ganska nyttig lektion, säger Kvint.
Själva kompositionen av föremålen blir minst lika betydelsefull som föremålen i sig. Och det finns gott om ögongodis och uppslag för den inredningsintresserade.
– I framtiden kommer det att vara mycket viktigare med stylister, och mindre viktigt med designers. Just därför att man kommer att behöva arrangera om det man redan har.
Varför så fega?
Det råder ingen tvivel om att svenskarna är ett otroligt inredningsintresserat folk, det räcker med att bläddra i något av dagens 40 inredningsmagasin eller bänka sig framför valfritt hemfixarprogram. Ändå visar bostadsbilagorna - som visserligen inte representerar någon bredare massa - en nästan häpnadsväckande likriktning.
Varför vågar vi inte mer?
– Det är fortfarande väldigt mycket modernism och funktionalism som är den rådande trenden i Sverige. Vi tror att hemmet ska se ut på ett visst sätt och det vore väldigt skönt om man kunde vara mer självständig, säger Annica Kvint och letar i sina papper efter ett citat av arkitekten Ragnar Östberg från början av 1900-talet.
– ”Må var och en som bygger besinna att han bygger för sig /.../ för njutande av sina goda vanor” skrev han redan då. Hur många gör det?