Jazzigt sväng med skäggig debutant

I vissa kretsar är Stefan Petersson mest känd som sångare i Morifade, hårdrockbandet från Linköping där han var sångare på tre album, men hans musikaliska sfär är större än så.
- Anledningen till att jag hoppade av bandet var att jag ville hålla på med musik där hjärtat låg. Jag lyssnar på hårdrock fortfarande, men att spela det känns inte riktigt som min pryl längre.
Slutspelsskägg
Skivan har legat färdig i ett och ett halvt år, men det var länge oklart vem som skulle ge ut den.
- Vecka 44 ifjol var jag i Berlin. Då tänkte jag att om jag inte gör det här nu så blir det aldrig. Jag tog beslutet att inte raka mig förrän skivan finns i handeln.
Hur ser du ut?
- Skäggig, men glad. Extremt slutspelsskägg. Jag har inte inte rakat mig sedan i november. Jag ser ut som en ryss (skratt). Det börjar bli varmt, men vi har blivit kompisar jag och skägget. Det ser bra ut på bilderna, så jag kanske behåller det ett tag.
"Stomping grounds" ges ut på Petersons egen etikett. I USA släpps albumet av Art Herman (samme man som gav ut The Merrymakers i USA) på bolaget Zip records.
Kanske var det bara bra att skivan fick ligga till sig. Dagsaktuell popmusik tycks snegla friskt åt gamla amerikanska traditioner.
- Jag trodde absolut inte att det här skulle ligga rätt i tiden. Det här är ju musik från 40-talet egentligen, mycket av det. Pop blandat med lite swing och blues ... Allt möjligt.
Lyssnar man på Amanda Jenssens nya singel finns det ett New Orleansbesläktat stomp i botten.
- Visst. Det har blivit så under tiden, men när jag spelade in skivan var det inte en käft som lyssnade på den typen av musik. Jag var ganska isolerad i mitt musikaliska klimat. Nu har det fallit sig så väl att många är intresserade av just det här.
Vad säger du att Mother James spelar?
- Det är svårt att genrebestämma. Det är någon slags pop, men influenserna kommer från jazz och blues. Någon journalist försökte jämföra det med ett storband i liten kostym. Det är kanske inte så tokigt.
Har du fått höra Van Morrison- och Tom Waits-kopplingar då?
- Absolut. Vissa låtar är ju i den skolan och det är klart att jag lyssnat mycket på dem, men jag tror snarare att vi har samma äldre referensramar. Mose Allison och Etta James, hela den där bluesvågen som slog upp igen -65.
Dans i kontrollrummet
Bland de som medverkar under Mother James-flagg på skivan finns Piteåbekantingar som David Myhr, Peter Åkerlund och Tiger Lou-gitarristen Mathias Johansson och på blåssidan finns ett par riktigt tunga namn, Goran Kajfes, trumpet, och Per "Ruskträsk" Johansson, saxofon. Båda är kompisar till producenten Håkan Bacchus och tackade ja till att medverka.
- Roligast av allt var att de var så peppade. Jag stod med blaskiga ögon och blev bara lycklig, lycklig. Jag dansade vid kontrollbordet och försökte att inte lägga mig i så mycket. Lugna "Hillside road" lyssnade de aldrig på. Goran frågade bara i vilken tonart den går och så gick han in och blåste. Det är den tagningen som är på plattan. Sanslöst egentligen.
- Jag vill ha det blåsinriktat. Det som varit tidigare är Moneybrother-blås. Det här är lite mer New Orleans, lite friare och mer jazzinfluerat.
Gruppnamnet är inspirerat av amerikanska sångerskan Etta James, som Stefan Petersson beskriver som gruppens musa.
- Jag höll nästan på att tatuera in Chess-loggan, men jag kom på att jag kanske inte vill gå omkring som levande marknadspelare, om än det är ett fantastiskt bolag. Etta James var verkligen en musikalisk förälskelse. Första gången jag hörde henne föll saker på plats. Hennes röst, den aggressiva tonen och det breda spektrat i musiken. Hon är en spännande karaktär.
Dubbelhet
Tre låtar i följd har titlar med ordet "town". Det har sin enkla förklaring.
- Hela skivan är en konceptplatta som handlar om städer, om "stomping grounds", ställen man brukar besöka. De här tre town-låtarna är en trilogi om städer där jag bott. Tre olika tider i mitt liv.
Man behöver inte vara något geni för att lista ut vilken låt som avses i "Christmas in north town".
Är det en hyllning?
- Absolut. Det handlar om den dubbelhet man kan känna inför det ställe man kommer ifrån. Att man älskar det och är bekant med det. Samtidigt som det fanns en anledning att man flyttade därifrån.
Vilken var anledningen för dig?
- Att jag behövde nya perspektiv. Jag behövde komma bort och känna att jag hela tiden utvecklas. Jag tycker att jag har gjort det nu. Framför allt gillar jag södra delen av Stockholm. Här trivs jag. Min pappa kommer faktiskt från Årsta. Han växte upp några hundra meter härifrån. Där ser man.
Turné på kontinenten
Det dagsaktuella livebandet innehåller också en del namn med Piteåanknytning. Exempelvis spelar Jörgen Åhman elgitarr och Mathias Johansson finns också kvar. Nyligen avverkade Mother James ett gig som åttamannaband på klassiska jazzklubben Fasching på Kungsgatan.
- Det var fantastiskt. Fasching är ju Fasching. Det kan ju skrämma vem som helst, men det var en kanonbra kväll. Folk stod upp och spontandansade och jublade.
Stefan Petersson har 50 låtar klara och ligger redan i startgroparna för nästa platta, men den närmaste tiden ska han backa upp "Stomping grounds" med spelningar. Skivsläppet firas med konsert på Tantogården den 21 maj. I sommar blir det turné i Spanien. I oktober väntar Italien.
- Det rör på sig lite grann.