Hyllade Broder Daniel tar farväl på film

På fredag är det premiär för dokumentären om Broder Daniels sista tid tillsammans.
"Broder Daniel forever" följer repetitionerna fram till avskedskonserten på Way out west-festivalen i augusti 2008.
- Den kvällen satte vi punkt för en väldigt lång historia. Det var känslosamt för oss. Under spelningen hade jag mest bara roligt, vi fick spela våra låtar och ha kul. Men det fanns en bakgrundsstämning, en avslutande ton över allting, säger Henrik Berggren.
Ständig outsider
I dag är han 34 år. Han är den ständige outsidern med stjärnor klistrade under ögonen, en man som omgivits av lika många rykten som hängivna fans, en man som gjort sin omgivning oförstående, provocerad, rasande - men aldrig någonsin likgiltig.
På bandets sista spelning ser man hur ung publiken är. Trots att Broder Daniel funnits i nitton år, och inte släppt något nytt sedan 2004, får de flickor att gråta som inte kan vara äldre än tolv.
- Det är väldigt glädjande att det kommer nya fans. Det kan endast vara så om musiken inte är bestämd till en viss tid, eller en rörelse i en tid, utan har tidlösa kvaliteter. Publiken hör någon som säger något, till skillnad från vad de hör på radio. De hör att det är ärligt.
Vad var det som ni sade men ingen annan?
- Oj ... Jag vill ogärna sammanfatta prosaiskt vad som sägs i all vår musik. Det är att göra bandet och låtarna en otjänst. Det förminskar musiken.
Det fanns en tid i Broder Daniels karriär när hjulen snurrade snabbt, kanske för snabbt. Under den andra halvan av 1990-talet blev bandet ökänt för fylla, droger, sönderslagna hotellrum och kaosspelningar.
På frågan hur han i dag ser tillbaka på den tiden svarar Henrik Berggren "vi hade väldigt kul".
- Jag minns det genom ett romantiskt skimmer. Sedan kan jag ångra att vi inte var mer fokuserade och tog tag i vissa saker. Å andra sidan var vi som vi var, så på ett sätt är jag nöjd med det också.
- Det är en sorts resignerad acceptans. Det var synd kanske att det inte fanns någon utifrån som styrde upp oss.
Hade det varit möjligt?
- Ja, om han haft vissa sociala färdigheter. Vem som helst hade inte klarat det.
... för du själv var inget ledarföredöme?
- Nej, Gud nej. Det var jag som satte en väldigt låg standard. Allt det där var mitt fel.
Vad skiljer Henrik Berggren i dag från 1999?
- Förvånansvärt lite. Men jag är inte samma desperata person som jag var. Jag ligger i något mindre konflikt med världen. Med betoning på något.
Vad består den konflikten i?
- Det kan jag inte formulera precist. Men jag är glad att den är mindre.
Henrik Berggren har länge talat om ett soloalbum. Han berättar att han har "ganska många" låtar på lager, att fansen kommer att känna igen honom men att han inte kan säga när det släpps.
Hur försörjer du dig nu?
- Det har varit svårt för mig att leva på musiken eftersom vi varit förhållandevis improduktiva. Men jag hittar sätt att hanka mig fram. Jag har inget sidojobb, jag är inte börsmäklare eller något. Men ibland jobbar jag. Med lite allt möjligt.
Du har ofta återkommit till att Broder Daniel varit missförstådda. Känner du fortfarande så?
- Ja, men mindre så. I början var det massa människor som hade åsikter om oss utan att ha hört eller sett oss. De tvivlade på vårt allvar. Bara för att vi inte var lika tråkiga som alla andra band var vi inte seriösa. Det var svårt för mig att acceptera.

Hyllade Broder Daniel tar farväl på film

Dokumentären "Broder Daniel forever" följer ett av Sveriges mest inflytelserika band till graven. Sångaren Henrik Berggren jobbar nu med sitt soloalbum - och är inte riktigt lika desperat som under bandets storhetstid.