Den 18 mars 2013, är det ett datum för framtidens forskare? Det var dagen då Patrik Ehn och hans politiske sekreterare Daniel Rondslätt tvingades att lämna Sverigedemokraterna. Som anledning uppgav partisekreteraren Björn Söder att Patrik Ehn haft kontakt med det nynazistiska tyska partiet NPD. Händelsen uppmärksammades stort av svenska nyhetsmedier, men har kanske också en plats i historieböckerna. Tanken är svår att slå bort för den som läst journalisten Henrik Arnstads nya bok "Älskade fascism - De svartbruna rörelsernas ideologi och historia".
- När en fascistisk rörelse lämnar den marginella tillvaron händer alltid samma sak. En maktbärande klick inom rörelsen försöker normalisera den och hitta allianser. De försöker tona ner radikaliteten så långt som möjligt utan att överge ideologin.
- Det typiska är De långa knivarnas natt 1934, när Hitler lät skjuta Ernst Röhm för att näpsa de radikala, säger Henrik Arnstad.
"Skolexempel på fascism"
Arnstad kallar sin bok för vetenskapsjournalistik och har det uttalade ärendet att presentera aktuell forskning för en bredare allmänhet. Han gör en redovisning av 1900-talets fascistiska rörelser och definierar fascismen som ideologi. Arnstad landar i en definition av den som en ultranationalistisk rörelse med nationens återfödelse som mål. Han drar sig inte för att kalla Sverigedemokraterna för ett fascistiskt parti.
- Jag går längre än så, jag menar att de är ett skolexempel på fascism. Rörelsen är sprungen ur den svenska nazismen under mellankrigstiden och skinhead-rörelsen på 1980-talet, säger han.
I sitt avslutande kapitel redogör Henrik Arnstad för samtida politiska rörelser som Gyllene gryning i Grekland, Jobbik i Ungern och inte minst nordiska partier som Dansk folkeparti och Sverigedemokraterna.
Han målar en mörk bild av Europas politiska karta och menar att fascismen har framtiden för sig. 2000-talet riskerar enligt honom att bli "fascismens stora århundrade".
- Den enda ideologi som erbjuder framtidstro i dag är fascismen, och de har ett kärleksbudskap. Fascister förstår inte varför fascismen beskylls för hat, de älskar sitt land.
Partietrnas ansvar
Henrik Arnstad pekar på de etablerade partiernas ansvar för att erbjuda människor en politik som ger hopp om en bättre framtid. Han menar att de traditionella ideologiernas oförmåga att fånga upp hela befolkningen har bäddat för Sverigedemokraternas framgångar.
- Nu finns det två nya block i svensk politik: ett demokratiskt block och ett fascistiskt block. Vi måste vara beredda på en regering med sossar och moderater därför att det är bättre än en regering som inkluderar fascismen.
I "Älskade fascism" hävdar Henrik Arnstad att begreppet fascism används slarvigt i den svenska debatten. Fascist har blivit ett skällsord som kastas mot såväl kommunister som hårdföra feminister, islamister och högerextremister. Historiskt sett har den svenska fascismen haft ett marginellt inflytande på landets politik, men enligt Henrik Arnstad är de dagarna historia.
- Förr hade vi råd med lyxen att slänga oss med ordet fascist. Nu har vi fascism, de sitter i riksdagen och har ungefär tio procent av stödet från valmanskåren. När vi använder ordet fascist i dag måste vi mena vad vi säger och veta vad det innebär.
Samtidigt finns en risk i att använda en alltför strikt ideologisk definition av en politisk rörelse. Sverigedemokraterna själva befattar sig inte med begreppet fascism utan skriver i sitt partiprogram att de är ett "socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn". Partiet har förändrats och fortsätter att förändras. Upphör en rörelse att vara problematisk när den faller utanför de ramar som Arnstad ställer upp i sin definition av fascismen?
- Absolut inte, och det kan ju vara ett argument mot en sådan definition. Folk säger kanske "så du försvarar stalinismen när du säger att den inte är fascistisk?". Det gör jag absolut inte.
- Det finns massor med omoraliska och mordiska ställningstaganden som vi kan ta i vår vardag, men fascism är en specifik ideologisk rörelse som inte ska blandas ihop med allmän omoral och mordiskhet.
- Det är poängen med min bok. Ni får kritisera den sönder och samman om ni vill - men ta för fan till er forskningen. Det här är kunskap som vi inte behövde förut, men i dag måste vi veta vad fascismen är.