Den som har sett åtminstone ett avsnitt av årets upplaga av Allsång på Skansen har förmodligen, utan att veta om det, också sett pitebon Clara Lindbergs arbete i live-TV. Hon är rekvisitör och scenografassistent på produktionen och är den som skaffar fram all rekvista som syns på scenen. Ett jobb som innebär en hel del problemlösning och detaljkännande.
– Ibland spenderar man en hel regnig eftermiddag på att leta runt hela Stockholm efter en pryl som inte finns, ibland spenderar man den på att montera hjul på en midsommarpyntad släde. Mycket är sådant som den som tittar inte tänker på, säger Clara Lindberg.
– I och med att det sänds live är det som att jobba på en teater. Vi har begränsat med tid att flytta in och ut saker på, och det finns inte enormt med utrymme. Man måste tänka på hur det ska flyttas runt och hur det ska fungera praktiskt, kommer det blåsa mycket, då måste vi ha en broms på hjulen och så vidare.
Hon har alltid sysslat mycket med teater, och samtidigt haft ett stort intresse för hantverk. Genom scenografi- och attributmakarprogrammet vid Luleå tekniska universitet kunde hon kombinera de båda intressena. Sedan 2016 är hon utbildad attributmakare, men Clara Lindberg har egentligen hållit på mycket längre än så. I lajvandet, en sorts interaktiv improvisationsteater utan publik, har skapandet fått blomstra under många år.
Hälften av nöjet med lajv är för Clara Lindberg att sy sin egen kostym. Ofta utspelar sig berättelsen i en forntida miljö, således vill hon använda samma tekniker som innan symaskinen uppfanns.
– Jag har ett stort intresse för historia och historiskt hantverk, att göra saker genuint och utgå från de material som fanns förr i tiden. Till ett medeltidslajv syr jag mycket i ylle och linne, och jag vill att det ska synas att sömmarna är sydda på samma sätt som det gjordes då. Det skiljer sig så klart mycket från vad jag gör i min yrkesroll, då handlar det mer om att det ska se bra ut men hur det tillverkas är inte lika viktigt.
Men i yrkeslivet rör hon sig mellan minst lika många världar som i det levande rollspelet. Innan jobbet på allsångsscenen byggde hon rekvisita för UR-serien ”Miniräknarna”, ett pedagogiskt program för barn. Inom både film och teater är det en scenograf som pitchat in hur miljöerna ska se ut, sedan är det upp till attributmakaren att bygga föremål och rekvisita som passar in i den tänkta världen.
– ’Miniräknarna’ handlar om små människor i en stor värld. Under produktionen fick jag göra saker jag aldrig kommer få göra igen – jag har målat tvåhundra gigantiska grässtrån, tillverkat tuggummi som skådespelarna ska fastna i... yrket kan sammanfattas mycket så. Speciallösningar för väldigt speciella tillfällen. Jag kan liksom inte bygga min karriär på att göra jättestora gurkskivor, utan det handlar om kreativ problemlösning och brett hantverkskunnande för att utföra de lösningarna.
Clara Lindberg har också arbetat med Grönalunds, Lisebergs och Kolmårdens halloween-event. Där var det inte bara att slänga upp några pumpor i hörnen. Under en och en halv månad jobbade hon i specialeffektsföretaget Arclights verkstad med att bygga statyer och rekvisita till nöjesparkerna.
– Vi gjorde bland annat en helkroppsavgjutning som vi sedan dressade till ett lik, stora spindlar och statyer.
Många av hennes privata projekt hade kunnat höra hemma i en fantasyfilm, och just fantasymiljöer är någonting som fascinerat Clara Lindberg sedan hon var liten. Många skulpturer föreställer drakar eller andra, helt egenhändigt påhittade varelser.
– Det är roligt att föreställa sig allt som hade kunnat vara. På 80-talet tjatade man om att det är en verklighetsflykt, jag tycker snarare det handlar om att se nya möjligheter. Sen är det ju roligt att fantisera, vem gör inte det?