Joel Alme tar emot i familjens folkhemslägenhet i södra Stockholm. Utanför porten ligger lekplatsen. Fönstret i balkongdörren är lagat med tidningspapper, dotterns lekar blev häftigare än planerat. Härifrån är det långt till de sliriga gatorna i Göteborg där karriären en gång startade. Samtidigt inte. Joel Almes gitarr ligger bredvid honom i soffan, han förbereder utgivningen av sitt tredje album "A tender trap", en skiva där det förflutna är närvarande i allra högsta grad.
- På den här skivan är många av låtarna till vänner som det inte har gått så bra för. Eller fantasier, nu när man har ett fint liv, vad skulle hända om allt bara raserades? säger han.
Kärlek, längtan, brustna hjärtan
"A tender trap" rymmer kärlek, längtan, brustna hjärtan. Ändå vill Joel Alme lyfta ett annat tema när han pratar om skivan.
- Upprättelse, för mina gamla vänner. Alla kan nog tänka sig in i situationer där man går in 100 procent för att förändra sitt liv och så pajar det. Jag vet inte vad man ska kalla den grejen, men det är en paranoid kärleksförklaring på något sätt.
Bland de musiker som medverkat under inspelningen märks Hästpojkens Martin Elisson och det gäng som Joel Alme kallar sitt band.
Spelar med hjärtat
Han har också arbetat med bland andra Dungens gitarrist Reine Fiske och Christoffer Gunrup från The Amazing.
- Mitt vanliga band och jag har spelat ihop så länge att vi liksom är som ett, sedan har jag lärt känna några musiker här uppe i Stockholm. Reine och Christoffer Gunrup har varit med från början på ett par låtar. De är väldigt duktiga, men de är inte skolade utan spelar mer med hjärtat. Jag ville att den här skivan skulle vara mindre pompös än mina tidigare, att den skulle kännas närmare, säger Joel Alme.
Hans ideal är det inte riktigt perfekta. Musiken ska rymma mer än skickligt spel, tonen ska inte vara klockren.
- Om man gör en skiva för att skriva hits tror jag aldrig att den blir särskilt bra. Vad jag menar med att det inte ska vara klockrent är att det ska finnas mer person än framgång i musiken. Det ska vara som en blandning mellan en fin kväll och ett sinnessjukhus.