Unge Bill Skarsgård storsatsar

Senaste talangen sprungen ur familjen Skarsgård har på bara ett par år gjort fyra stora huvudroller och blivit ett känt ansikte. Inte minst Bill Skarsgård själv har svårt att förstå vad som egentligen hänt sedan det började rulla på ordentligt förra hösten.

- Det är skitkonstigt. Jag försöker att inte tänka på det, men det är märkligt att det kan vända så där snabbt. Det är skrämmande och kul på samma gång.

Folk som pekar
Att plötsligt bli en offentlig person, inte bara till efternamnet, ser han som en nackdel som kommer med jobbet.

- Att bli igenkänd, att folk vet vem man är, det är inget charmigt med det egentligen. Att anonyma människor viskar om en och pekar på en får man hantera, jag brukar bara ignorera det. Det finns många som har synpunkter på vem man är och går man in i det så kan man nog gå under.

Det är många i din ålder som strävar efter att bli kända.
- Ja, och jag har aldrig förstått det, det här att vara med i en dokusåpa och bli en kändis. Det är väl baserat på en osäkerhet att man måste vara någon. Så har jag aldrig känt, ett behov av att vara stor eller göra ett intryck. Men jag tror att Sverige är ett ganska bra land att vara känd i, det är snarare så att man fnyser åt kändisar, "där är den där jäveln". Vilket är ganska skönt, säger Bill Skarsgård.

Jobbar i London
Just nu är han bioaktuell med rollen som Simon i filmatiseringen av Marianne Fredrikssons "Simon och ekarna". Dessutom åker han fram och tillbaka till London för att filma regissören Joe Wrights "Anna Karenina", där svenskan Alicia Vikander har en roll jämte storheter som Keira Knightley och Jude Law.

Följer pappas spår
Men Bill Skarsgårds roll är väldigt liten och han vill själv tona ner den, några rubriker i stil med "Nu åker Bill till Hollywood" vill han helst inte se.

- Säger man Hollywood så tänker man på snabba bilar, snygga tjejer, de där stjärnorna på gatan, festande och kokain. Och det har ingenting med att göra film utomlands att göra. Det är så ytligt, det är inte jag intresserad av.

Att däremot följa sin pappas och äldre bröders fotspår utomlands är ett mål, drömmen är att som gammal gubbe titta tillbaka på karriären och känna att han trots en massa skitfilmer ("det går nog inte att undvika") åtminstone ha gjort en riktigt toppfilm i varje genre. Men än har han inte tagit det stora steget.

- Det vore ju jätteroligt och jag har varit i Los Angeles ganska mycket. Men jag har inte "gjort" det på det sättet som Alex gjorde. Han var ju där i sex år utan jobb. Sex år av att bli nekad, det är ganska tufft. Det är en lång väg att gå.

Men du är ju ung.
- Precis, och om sex år så är jag ju fortfarande ung.