Är man bekant med Liv Strömquists teoretiska tankebanor, drastiska humor och feministiska skärpa - allt i nattsvart tusch - är det lätt att misstänka att hon driver med prinsen av Wales.
I själva verket är hela albumet ett uppriktigt försök att besvara hans fråga.
- Jag har velat göra en bok som handlar om den romantiska kärleken som idé i vårt samhälle. Det som finns i ämnet är antingen "så håller du ihop"-handböcker eller sådant som grundas på någon biologistisk populärvetenskaplig teori. Jag saknade någonting som diskuterade kärlek ur ett samhällsperspektiv, förklarar Liv Strömquist medan hon befriar kaffekokaren från en suspekt luktande sörja som någon kontorskamrat glömt kvar.
Relationsältande som research
Liv Strömquist har sitt kontor i den imposanta tegelkolossen Mazettihuset, i Malmö. Om Malmö är Mecka för svenska serietecknare, och det är det, är den före detta chokladfabriken dess hjärta. Härifrån pumpar Seriefrämjandet, Seriecenter och magasinet C’est bon ut nya serier, och här hyr haussade serieskapare som Sara Granér och Liv Strömquist kontorsplats.
Liv Strömquist slår sig ner i en sliten soffa, tar en klunk kaffe och berättar att i själva verket så har hon researchat det här albumet sedan tidiga tonår.
- Det har varit ett evigt pågående samtal mellan mig och mina tjejkompisar sedan tolvårsåldern: "Är han kär i mig? Jag är svartsjuk, jag vill vara ihop, jag vill inte". Och nu när man är runt 30 är det nya frågor, skaffa barn eller inte, hur ska man göra?
Vi är nog många som känner igen oss i Liv Strömquist resonemang. Nåja, de flesta tjejer i alla fall; relationsältande är framförallt en stark kvinnokultur.
Sjukligt reflekterande
Tro nu inte att "Prins Charles känsla" är en ältarfika i serieformat. Albumet liknar snarare en universitetskurs i kärlekens mysterium. Som ges på genusvetenskapliga institutionen, och som med ett handfast grepp guidar läsaren genom sociologiska, historiska och statsvetenskapliga teorier. Fotnoterna trängs på sidorna när Läromästar-Liv släpper loss.
Liv Strömquist skrattar när jag frågar om hon är så säker på sin sak som hon verkar.
- Jag tvivlar hela tiden! Varannan dag tycker jag att det är skitdåligt och vill slänga allt, varannan dag får jag hybris och tycker att jag är ett geni, säger hon.
Hon beskriver sig som reflekterande, på gränsen till sjukligt.
- Jag är intresserad av att ställa frågor. Alla tänker ganska lika kring kärlek, varför? I en serie föreslår jag att man kanske kan tänka på ett annat sätt i stället men vad vet jag? Det enda jag vill är att få fortsätta tänka och inte fastna i oinspirerande föreställningar.
Radioröst
Även utanför pappret har Liv Strömquist en snabb svada och det är föga förvånande att hon ofta hörs i radio, fram tills nyligen i humorprogrammet "Pang Prego" i Sveriges Radio P3. Numer sprider hon balanserad och rättvis desinformation i "Tankesmedjan" i samma kanal.
- Det är jättekonstigt att jag jobbar med humor, utbrister Liv, men härleder så småningom sin talang för att "att sitta och skrika i ett sällskap" till barndomshemmet i Ravlunda på Österlen.
- Jag kommer från en jättestor familj och är både mittenbarn och tvilling. Då är man tvungen att utveckla en förmåga att tänka ut något roligt snabbt och skrika ut det för att få plats. Radio är ett perfekt forum för den annars ganska jobbiga egenskapen.
Egentligen är flera av de slutsatser som dras i "Prins Charles känsla" nedslående; som hur vi omedvetet återskapar könsroller i ett evigt ekorrhjul, eller hur briljanta kvinnor i skuggan av sina omhuldade makar får nöja sig med att nå prispallen i "Vårda en man-VM". Ändå är det sitta-och-skratta-högt läge. Hur gör hon?
Liv Strömquist laborerar med några förklaringar, avfärdar dem och rycker på axlarna.
- Men det måste vara kul att läsa, det är som att mat måste vara god att äta, man kan ju inte göra någon tråkig skit.