Frågan som kräver ett svar: Varför betala tv-licens om tv är gratis på internet?
Teknikutvecklingen har sprungit ifrån den gamla modellen med obligatorisk avgift för alla hushåll som äger radio- eller tv-mottagare.
Samtidigt innebär den ökade mediekonsumtionen på internet att public service-företagen tvingas till dyra satsningar.
- Det som skaver i debatten om public service är pengarna. Att koppla avgiften till en tv-apparat är inte så välbetänkt i dag när man kan ta del av utbudet på flera olika sätt. Teknikutvecklingen öppnar nya möjligheter, men det kostar pengar, säger Lars Nord, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet.
En ny linje
I ett uppmärksammat utspel gick nyligen SVT:s vd Eva Hamilton på public på service-företagens gamla linje och öppnade för alternativa finansieringsformer.
I en artikel på Dagens Nyheters debattsida skriver hon att regeringen bör utreda möjligheten att förvandla tv-avgiften till en allmän avgift som inte är knuten till tv-innehav.
En sådan utredning är på gång. Senast i sommar presenteras riktlinjerna till en ny public service-utredning.
Åsikten att det behövs ett nytt system för finansieringen av public service återfinns bland såväl regeringspartier som oppositionen. Frågan är bara vilka alternativ som finns.
Lars-Åke Engblom, även han professor i medie- och kommunikation, ser tre möjligheter: En medieavgift som betalas av alla hushåll eller individer oavsett hur de tillgodogör sig mediernas innehåll, en ny medieskatt eller en bibehållen tv-licens.
Inget av alternativen kommer utan komplikationer. Man behöver inte leta långt utanför Sveriges gränser för att hitta exempel på svårigheterna med att avskaffa tv-licensen.
Island bytte
Förra året var Finland nära att införa en medieavgift och på Island har man sedan 2009 övergått till ren skattefinansiering av public service.
- I Finland fick man problem efter digitaliseringen av tv. Folk började skolka från tv-licensen och det ledde till tanken på en medieavgift. Alla partier var överens, men förslaget föll eftersom tidningsbranschen ansåg att YLE, Finlands SVT, skulle få för mycket pengar, säger Lars-Åke Engblom.
Utvecklingen på Island sedan avgiften byttes mot en skatt har fått cheferna för Sveriges public service-företag att dra öronen åt sig. Landet drabbades hårt av finanskrisen och som en del av den isländska regeringens åtgärdspaket sänktes anslagen till det statliga radio- och tv-företaget RÚV med åtta procent.
Mardrömsscenario
En public service-skatt är mardrömmen för SVT, SR och UR.
Det skulle ge finansdepartementet större kontroll över företagens budget, och kritiker menar att systemet hotar att erodera public service-företagens oberoende gentemot statsmakterna.
- Det finns alltid fog för en sådan oro. Det är inte rimligt att nedskärningar eller omfördelningar av statsbudgeten går ut över något som traditionellt varit skilt från statsmakten, säger Lennart Weibull, professor i massmedieforskning vid Göteborgs universitet.
Öppna för alternativ
Den kommande public service-utredningen har alltså att välja mellan en föråldrad tv-avgift, en ny avgift som ratats av kommersiella aktörer, den grupp som starkast drivit tanken om ett förändrat public service, och en skatt som public service-bolagen helst vill undvika.
- Flera partier är öppna för alternativ, men jag tror knappast att det finns ett parlamentariskt stöd för ett nytt system. Jag tror att vi kommer att få se en annan strategi med små steg som förbättrar villkoren för kommersiella aktörer, säger Lars Nord.
Fotnot: Tredje delen om public service kommer i måndagens PT.