Konserthuset i Stockholm fylls av toner som för tankarna till ett italienskt landskap, eller en filmscen i motljus. Cellons klanger börjar svepande med romantiska inslag av harpa och flöjt, men snart blir stråken mörkare. Det är Yo-Yo Mas sista genomgång med Sakari Oramo och Stockholmsfilharmonikerna inför helgens Polarpriskonsert och stycket som spelas har en särskilt betydelse för världsstjärnan, visar det sig när han berättar för orkestern om bakgrunden till filmkompositören John Williams "Elegy för cello och orkester".
Williams skriver ofta för vänner och människor han känner, just det här stycket skrevs till en ung kvinnlig violinist, till minne av hennes två små barn som hade dött.
- Jag var med när det för första gången spelades för en större publik och då var också mamman med i orkester. Det är sällan som ett styckes berättelse kommer så nära människorna det handlar om, men i det ögonblicket var alla närvarande.
Bachs cellosviter
Bara minuter efter att repetitionerna i Konserthuset avslutats kommer Yo-Yo Ma till intervjun, betydligt vardagligare klädd i jeans och t-tröja än de mörka kostymer och frackar vi är van att se honom i på scen. Williams är inte den enda filmkompositör som Yo-Yo Ma gärna spelar, Ennio Morricone är ett annat namn på hans repertoar. Och även om Bachs sviter för solocello nog får räknas som hans paradnummer så har filmmusiken en dragningskraft på honom.
- Musik handlar om kommunikation. Det är så mycket mer än ett coctailparty, det är en intim konversation om sådant som kan vara svårt att prata om, med 1 700 personer. Vår värld går till stor del ut på att mäta saker och ting, ekonomiskt och politiskt. I musiken kan vi mäta förtroendet, huruvida vår tillit är stor nog för att vi kan våga vara sårbara.
Minns Dag Hammarskjöld
Lika självklart som han skiftar genrer rör han sig också mellan kulturer, med outtröttlig nyfikenhet. Så föddes idén till hans internationella The Silk Road Project, som utöver kontakter länder och kulturer emellan också har givit hans cellospel en vidgad klangvärld. Det är också så han närmar sig Sverige under det här besöket. Inför resan hit mindes han en läsupplevelse från tonåren, Dag Hammarskjöld, och bara häromdagen lärde han sig ett nytt svenskt ord, utan engelsk motsvarighet - lagom.
- Ett fantastiskt ord, håll fast vid det. Jag vill ha mer lagom. Att förstå världens musik är samma sak. Jag kan hoppa in i en taxi och höra persisk musik, och bara genom att veta det få ett samtal långt bortom väderprat med den iranska ingenjören bakom ratten. Att kunna leva sig in i varandras liv är avgörande för att kunna ha en empatisk syn på världen.