- Bloggen ligger så nära det privata, det är en väldigt tunn hinna emellan och det kostar på ett annat sätt. Man måste lyssna på signalerna att nu behöver jag vara i fred. Gör jag inte det tror jag att jag skulle bli en låtsasperson till slut, säger hon.
Det krävs mod för att gå in på scen i urvuxen silverbikini inför hundratals åskådare, att visa sig i all sin normaldefekta prakt.
Mia Skäringers föreställning "Dyngkåt och hur helig som helst" blev en glädjechock, inte bara för 30-plussare med sviktande självförtroende, utan för alla som längtat efter ärlighet och sårbarhet i en tid präglad av defensiv ironi.
In i väggen
När hjulen snurrade som fortast skrev hon en blogg om sitt liv, om hur hon försökte få ihop alla sina roller, som tvåbarnsmamma, sambo, skådespelare, artist och motvillig kändis.
Sedan gick hon in i väggen, fick ställa in sin föreställning och stänga ned bloggen.
Men texterna lever vidare i boken "Avig Maria" som utökats med lika hudlöst öppna krönikor skrivna för tidningen Yourlife.
- Ibland när jag träffar journalister och de kräver svar på frågor säger de "varför vill du inte svara på det, du har ju redan vikt ut hela dig?"
- Jo, men det har jag gjort i en konstnärlig form där jag väljer orden, där jag väljer språket och där det jag säger inte bara reduceras till skvaller.
Skriver roman
I en text som återges i "Avig Maria" berättade hon om sitt stora bekräftelsebehov som tonåring. Den förvandlades med skvallerpressens klipp-och-klistra-teknik till något helt annat.
- Hänt i Veckan eller någon annan jävla skittidning hade klippt ut en mening ur krönikan som jag var jättenöjd med. "Jag sökte kärlek men jag fick kuk i nedsänkta Volvobilar".
- Den meningen tycker jag om för att den beskriver det här bekräftelsebehovet så väl. Men när man klipper ut den och klipper in en bild på mig med tomteluva på... Man kan inte skydda sig mot det.
Mia Skäringers förra bok såldes i 200 000 exemplar och det finns stora förväntningar även på "Avig Maria". Men nu räcker det med självutlämnande texter i kortformat, konstaterar hon. Nästa skrivprojekt blir en roman.
- Jag behöver tillåtelsen att få gå in i det fiktiva. Krönikor är för korta, jag känner mig instängd i det formatet och vill rent språkligt försöka få in min ton i romanformen.
Projektet är långsiktigt, något datum för romandebuten finns inte ännu. Nu jobbar hon mest med tv- och filmprojekt, med en bärande roll i Ulf Malmros film "Bröderna Hårdrock" som första anhalt.
- Samtidigt håller hon på med manus till nästa säsong av tv-serien "Solsidan", där det är tänkt att de kvinnliga karaktärerna ska få ta större plats än tidigare.
- Förut har vi mest varit de där som står bredvid med armarna i sidorna och skäller, vi har inte haft så många egna linjer i historien.
- Men nu ska det bli lite mer så, vi försöker fördela a-plottarna, de stora historierna, mer på tjejerna.
För tillfället är Mia Skäringers liv ganska harmoniskt. Hon har hittat något slags balans, säger hon, och vågar välja oväntade vägar i förvissning om att publiken ändå hänger med.
- Den publik jag har, mitt gäng, de är ganska införstådda och ödmjuka med det. Det känns lugnt och tryggt, vi vet var vi har varandra.