Kniven i höger hand, och man skär så, utan att skopa upp maten på gaffeln.
Den hyllade låtskrivaren och sångaren från Florence Valentin har bordsskick. Han lånar metaforen kniv och gaffel av krönikören Lena Andersson för att göra en poäng om sin syn på politik, och hur hans egen musik förhåller sig till politiken.
- I en borgerlig uppfostran lär man sig att äta snyggt medan arbetarklassen slafsar i sig, och Lena Andersson såg ingen mening i att slafsa. Det tycker jag var mitt i prick, det finns så mycket klasstillhörighet i vissa politiska frågor som gör att man inte ser saker för vad de är.
Om Love Antell säger man gärna att han är just "politisk". När det adjektivet används om en popartist översätts det nästan per automatik till socialistisk, eller i alla fall lite klädsamt vänster.
Vänster, "Så klart".
Han är vänster, "så klart", men vänder sig mot det enkla och endimensionella. Det finns goda idéer till höger om blockpolitikens mittlinje, det finns många bottnar i allt. Love Antell pratar gärna om sin musik i termer av politik, men han undviker pekpinnar till varje pris. Metoden är en annan:
- Jag skulle vilja att vissa bilder som jag målar upp etsar sig fast i hjärnan. Att man får syn på någonting genom mina texter. Det kan vara allt från "truckar med kokain som kör fram på en väg av gravar" till "en Ikea-kvart med snorungar som snortar på en trip till Hassela". Det är en bra bild, den räcker, om sedan folk blir intresserade av att engagera sig i samhället eller förändra något är upp till dem själva.