När Stevie Nicks gav ut "Rock a little" var Sophia Knapp ett jollrande, nyfött knytte. Ändå är det just ikonen från Fleetwood Mac som varit kritikernas främsta referenspunkt när de närmast unisont hyllat hennes "Into the waves". Den 27-åriga sångerskan släppte skivan tidigt i våras och besöker nu Sverige och Gainsville-festivalen i Stockholm.
Knapp är sedan tidigare (knappt) känd från bandet Lights, som så småningom bytte namn till Cliffie Swan. "Into the waves" är hennes debutalbum.
- Jag valde att göra en soloskiva när jag förstod att mina låtar behövde en annan instrumentering. Lights och Cliffie Swan byggde till stor del på Linneas (Vedder, andra halvan av den amerikanska indieduon) trumspel, hennes sång och på distade gitarrer. De här låtarna behövde ett renare ljud,
säger Sophia Knapp.
Att bli jämförd med Stevie Nicks är något som få sångerskor, eller sångare för den delen, skulle ha något att invända emot. De tio låtarna på "Into the waves" beskrivs bäst som subtila, det är inte fråga om några stora gester. Samtidigt saknas inte driv. Sophia Knapps röst står i centrum, men bakom henne ångar bas och trummor på med skolrockssimpel självsäkerhet. Jämte Stevie Nicks har hon låtit sig influeras av artister som Carly Simon och Kate Bush.
- Några av de mer syntetiska sounden på skivan är inspirerande av "Hounds of Love" och "The kick inside". De har ett fantastiskt element i sig och jag ville att mitt album skulle befinna sig på två sidor av verkligheten. Kate Bushs skivor har små bitar av verklighet, men de refererar till någonting som ligger väldigt "far out". Jag ville använda syntljuden för att ta lyssnaren till en filmisk värld.
Vardag och fantasi
Just osäkerheten, vacklandet mellan det vardagliga och fantasin är Sophia Knapps mest verksamma medel. Hon befinner sig samtidigt i Stockholm på väg till Sveriges nyaste indiefestival och i 1980-talets USA där dyr och välproducerad vuxenrock dominerar radion.
- Textmässigt är mitt arbete väldigt självbiografiskt, men det innehåller också drömlika element vilket skapar bilder, som en film. Du vet inte om det har blivit förhöjt och överdrivet eller om det är vad som verkligen hände. Jag arbetar också med teman som nostalgi och minnet, vad är verkligt och vad är det inte. Om du minns något, då finns det ju, blir det inte verkligt då?