Dofter är ett av skådespelaren Robert Fux stora intressen; hemma har han en samling med över 80 parfymer. En av de allra märkligaste doftar hummer. Lika originellt är det påhittade parfymrecept som han svänger ihop åt Orlando, Virginia Woolfs androgyna romankaraktär.
- Jag skulle nog använda elisabetansk ros, tuberos och ett stråk av smörjolja - eller flygplansdiesel. En ganska svårburen doft, men den säger mycket om Orlando, säger han.
Svårplacerad
Precis som Orlando, ädlingen som faller i djup sömn och långt senare vaknar upp som kvinna, är Robert Fux svår att kategorisera och placera i ett fack. Som tonåring i hemstaden Kalmar spelade han teater, men drömde om att bli läkare eller psykolog. Som nyinflyttad stockholmare väckte han uppmärksamhet på stadens klubbar genom att klä sig i drag - iförd häpnadsväckande, hemsnickrade kreationer och full makeup, men utan peruk och löstuttar.
- Jag har inte blivit ifrågasatt för den jag är, men jag tror att väldigt många ställer frågor och försöker placera mig, konstaterar han.
Sedan ett par år tillbaka är han medlem i Stockholms stadsteaters ensemble i Skärholmen. I fikarummet hänger bilder av honom i hans olika roller; som tonårstjejen Sugarstar Sockerstjärna och den magnifika geten Gullspira i "Barnen ifrån Frostmofjället". Efter premiären på "Orlando", den 9 november, lär nästa fotografi åka upp på väggen - en bild av en människa avskalad alla yttre attribut och könsmässiga signaler.
- Jag kan känna igen mig i mycket av Orlandos reflektioner och irritation över hur det är att bli bemött utifrån sitt kön, att bli kategoriserad och inordnad och underordnad. Jag har tänkt på det många gånger - även om jag aldrig har bråkat med mitt biologiska kön, säger Robert Fux.
Teaternormer
Även om teatern är en frizon - själv beskriver han den som "en syrgasmask i ett flygplan på väg att störta" - så präglas även teatervärlden av normer och könsbestämda förväntningar. Som ung, manlig skådespelare ska man helst drömma om att spela en heteronormativ Romeo i Shakespeares klassiker.
- Ironiskt nog ses Orlando traditionellt sett som en bra och matig kvinnoroll. Det är intressant, jag är jätteförvånad över att den aldrig har spelats av en man förut. Det säger något om hur manliga roller ska vara, vad de ska handla om, vad manliga skådespelare har efterfrågat genom tiderna - och det kanske inte är Orlando.
Som skådespelare är han efterfrågad och utvald och har till och med tackat nej till förfrågningar om att göra tv och film. Men det är inte givet att Robert Fux fortsätter med skådespeleriet hela livet. Han ser sig som en satellit i ett nytt, spännande universum, men är också nyfiken på andra aspekter av livet.
"De kan känna lukten av din rädsla", varnade en äldre kollega innan han första gången skulle framträda inför en tonårspublik. Men rädd är Robert Fux definitivt inte. Hans framträdanden får inte bli för mysiga och inställsamma. Hellre då ett visst obehag och ett brott mot normerna - en doft av engelsk ros som bryts mot lukten av flygplansdiesel.