Allt är möjligt, sjunger Disneys prinsessor, drömmen kan bli verklighet. Problemet är, menar Nina Björk, att det bara handlar om en sorts drömmar - individens. De kollektiva drömmarna är inte längre värda något, säger hon:
- Ingen förälder säger till sitt barn att det är dumt att drömma om att bli programledare eller fotbollsproffs. Samtidigt har sex timmars arbetsdag blivit en flummig, orealistisk utopi.
"Lyckliga i alla sina dagar" heter Nina Björks filosofiska debattbok, en uppgörelse med rådande ekonomiska system.
Det har gått 16 år sedan hennes genombrott med "Under det rosa täcket", en feministisk klassiker. I dag känns den försiktig jämfört med tankarna i den nya boken, där hon i slutändan är ute efter ett totalt systemskifte.
Nu vill hon visa på mekanismerna bakom samhällsstrukturen; konsumtionen som har blivit en plikt, ett måste för att hålla det ekonomiska samhället på fötter.
För fem år sedan skrev hon i en krönika om att inte ge efter för sin önskan att renovera köket, hon såg det som en politisk handling. Men lätt är det inte. Ett barnprogram som "Fixa rummet" är fyllt av skaparglädje, hemmafix med minimal budget. Likväl ser barnen med "den andra blicken" på sina egna rum efteråt, menar Nina Björk.
I "Lyckliga i alla sina dagar" beskrivs valrörelsen 2010 som dödsstöten för begrepp som solidaritet och kollektiv.
- Partierna frågade inte vilken värld jag ville leva i, hur samhället skulle se ut.
I sin bok går hon hårt åt Mona Sahlins avskedstal efter samma val, och där finns också en uppgörelse med livsstilstidningen Mama, som hon ser som det mest uppenbara exemplet på att det förr ganska fredade föräldraskapet har blivit en konsumtionsvara.
På samma sätt ser Nina Björk våra personliga relationer förminskas till transaktioner.
I såväl äktenskap som vänskapsförhållanden ska vi räkna ut hur mycket vi får jämfört med vad vi ger, och energitjuvar lär vi oss att passa oss för.
Ändå är det våra drömmar och vår längtan som ingjuter hopp. När hon skrev kapitlet om reklam, och tittade på olika Disneyfilmer, blev hon uppriktigt glad.
- Herregud - de vet ju vad vi vill ha och det är något fint. Vi vill ha varandra, gemenskap och kärlek, en större mening.