Men nu är hon tillbaka med nya albumet "Beats and bruises".
Förra våren satt Miss Li i turnébussen och grät av smärta. Händerna var uppsvullna, hon hade svårt att röra armarna. I Tyskland satt hon i duschen och sov under den varma vattenstrålen, för att få smärtlindring. Hon var säker på att det var stress, men fullföljde turnén. Spelade och bet ihop.
- Jag körde bara på. Jag visste att våren var så fullspäckad att jag inte kunde ta en paus, säger hon.
Krisen kom
Hon berättar bekymmerslöst om året som gått. Skrattar mycket trots att hon berättar om hur hon när hon slut kom till läkare fick veta att sjukdomen, de inflammerade lederna, är kronisk och innebär medicinering livet ut. Fast med det beskedet kom krisen.
- Hela min värld rasade ihop. Men det höll inte i sig så länge.
Ett typiskt Miss Li-svar, ett "det var inte så farligt"-svar.
- Fast å andra sidan har jag jobbat varje dag sedan jag blev frisk. Reaktionen kanske kommer senare, lägger hon till.
Nya skivan, "Beats and bruises", bär förstås spår av det märkliga året i Miss Lis liv. Den är tyngre och mörkare, ett stort kliv från hennes tidiga album som präglades av trallig gladpop.
- Jag kunde inte bara sätta mig ned och göra en glad skiva. Även om inte hela albumet handlar om sjukdom har den ju ändå ett uttryck rent sångmässigt. Och jag behövde ju få ur mig det här, säger hon.
Ett tag, när det var som värst, var hon beredd att ge upp musiken.
- Under en period när jag var sjuk tänkte jag att jag inte skulle göra musik längre. Jag ville komma bort från det här livet. Men nu när jag är frisk känner jag ju att jag behöver det här.
Ny syn på livet
"Beats and bruises" är Miss Lis femte album på sex år. Senare i vår ska hon ut på turné. När hon före jul fick rätt medicin och blev bättre firade hon med - att ställa sig i studion. Ändå har hon lärt sig mycket av året som gått. Skulle inte vilja ha det ogjort.
- Jag har inte varit med om så många svårigheter i mitt liv. Den här erfarenheten gav mig en helt ny syn på livet. Jag är inte så hispig längre och jagar inte upp mig över saker. Och jag står inte längre och väljer klänningar i hundra år och tycker det är viktigt, säger hon.