Han var 21 år när han debuterade med "Noll att förlora" - en rå och svartsynt skildring av rika, bortskämda ungdomars hedonistiska livsstil. Med "Imperial bedrooms", som just översatts till svenska, har den amerikanske författaren Bret Easton Ellis slutit cirkeln.
Bestialiska mord
Mer än 20 år efter "Noll att förlora" återvänder han till karaktärerna i debutboken, som nu hunnit bli medelålders plus, har hög status och fina karriärer, men lever samma tomma, självförbrännande och meningslösa liv. En krypande känsla av paranoia och ett antal bestialiska mord bygger på den nästan förlamande svärtan.
- Visst skildrar "Imperial bedrooms" min syn på världen. Men å andra sidan har inte mycket förändrats sedan jag skrev "Noll att förlora". Möjligen är jag mer cynisk, kanske är min misantropi ännu större nu än när jag var 17-18 år, säger Bret Easton Ellis på telefon från hemmet i Los Angeles.
Från början skulle "Imperial bedrooms" bli en kärlekshistoria, avslöjar han överraskande. Tanken var att berättaren Clay skulle återvända till Los Angeles för att återförenas med sin exflickvän Blair i en bitterljuv romans. Men verkligheten satte käppar i hjulen.
- Av den boken blev det ingenting för i samma ögonblick som jag själv återvände till Los Angeles så förrådde jag en vän, säger Bret Easton Ellis.
- Vi jobbade tillsammans med en film, men människorna som finansierade projektet krävde att min vän skulle kickas från filmen. Jag ville inte att filmen skulle gå i stå och ställde inte upp för honom. Det var ett fruktansvärt ögonblick, han var min bäste vän och vår vänskap tog slut där.
Personligt svek
Svärtan i "Imperial bedrooms" härrör från det personliga sveket, menar han. På samma sätt har flera av hans andra böcker färgats av personliga upplevelser. "American psycho" till exempel, detta hårresande dubbelporträtt av en massmördare och ett samhälle på randen till konsumistiskt självmord.
- Patrick Bateman var ärligt talat ett mycket självbiografiskt porträtt av mig själv. Jag kan inte förneka det längre. Jag försökte verkligen leva som han.
Minus den utdragna sadismen, morden och nekrofilin, kanske man måste tillägga. Men att Bret Easton Ellis i perioder levt ett hårt liv är ingen hemlighet. Pojkvännen Michael Wade Kaplan dog 2004 av en drogrelaterad hjärtattack, bara 30 år gammal - ett hårt slag för Ellis, som avspeglas i den skräckromantiska boken "Lunar Park".
Nu för tiden lever han ett lugnare liv och är främst inriktad på att skriva manus till filmer och tv-serier. Festandet inskränker sig mest till vindrickande, en last som i kombination med mikrobloggen Twitter lett till oanande konsekvenser. När Bret Easton Ellis för en tid sedan i en lång rad tweets började antyda att han var på gång att återuppväcka Patrick Bateman igen började bokbranschen koka.
- Nästa morgon hade min agent och min förläggare ringt och ville skriva alla möjliga kontrakt, det var utlandsrättigheter hit och förhandlingar med förlag dit. Jag fick verkligen dåligt samvete för min agent var så himla upphetsad eftersom jag sagt till henne att jag inte skulle skriva fler böcker, jag är faktiskt rätt färdig med det.