Det var öppningsrepliken i Suzanne Ostens debutfilm "Mamma" från början av 1980-talet som fick honom att bestämma sig: "Mamma fick aldrig göra sin film."
- Den skar som en kniv i mig. Mamma fick inte skriva sin bok, om någon ska göra det så är det jag.
Nu ligger "September" i bokhandelns skyltfönster, fantasyförfattaren, poeten och kritikern Kristoffer Leandoers roman om sin mamma. Hon som dog när han bara var 16 år.
En gåta
Boken börjar med slutet, när kroppen inte längre orkar med och händerna inte längre förmår lyfta en pocketbok.
Men det är ingen sjukdomsberättelse, utan en historia om ett kvinnoliv: en ensam uppväxt i prästfamiljen på Södermalm i Stockholm, frigörande litteraturstudier i Lund och drömmar och yrkesliv under småbarnsåren.
- Jag vill gärna att den blir läst som en roman, att den lika gärna kan handla om någon annans mamma eller om vem som helst.
Att boken först nu, 30 år senare, är tryckt och klar, har sina orsaker. Länge kändes mamman som en gåta, så motsägelsefull, berättar han, och det var svårt att se en tydlig berättelse.
- Hon var så levande och lycklig, medryckande och rolig. Och samtidigt väldigt orolig och fladdrig, med ett extremt behov av bekräftelse. Det tog lång tid innan jag fick ekvationen att gå ihop.
Skildringen av familjelivet på 1960- och 70-talen känns bekant: flytten till förortens nybyggda kedjehus och de ambivalenta känslorna inför hemmafruar och förortsliv. Kontrasten mot de Ingmar Bergman-liknande uppväxtåren i det religiösa hemmet är stor.
- Det var under just de åren på 1960-talet som Sverige tog riktiga sjumilakliv in i raketåldern. Samtidigt tog min mamma omvälvande kliv från sin uppväxtmiljö till det radikala studentlivet i Lund.
Nyckeln i uppväxten
Som ensambarn i en konservativ miljö levde mamman en vuxentillvaro från början, med bjudningar, jungfrur som kommer och går och en mor som aldrig är sen att döma.
"Hon är sin egen frikyrka och ställer sig att skämmas inför hela församlingen", skriver Kristoffer Leandoer om åren och studieresultaten i Lund. Hon fick aldrig med sig något självförtroende hemifrån.
- Vad är ett bra liv? Det måste väl vara vad man själv känner, inte hur mycket man syns för andra. Det är tankar som går genom hennes huvud i hela boken.
Hennes stora talang var att få sin man och sina barn att känna sig speciella, hon gav barnen det självförtroende hon själv aldrig fick.
Författarjaget
En viss ironi kan ses i det faktum att Kristoffer Leandoer nu skriver sin egen historia i romanform. I flera texter, bland annat i Augustnominerade "Mask - litteraturen som gömställe", har han utforskat författarjaget.
Den ständigt aktuella diskussionen om autofiktion, autenticitet och sanning i litteraturen intresserar honom. Han vill gärna att "September" ska läsas som en roman - i boken får mamman till exempel tre döttrar, inte söner - men ser också dubbelheten i att förlaget nu lyfter fram berättelsens verklighetsanknytning.
- Samtidigt som jag inte gillar att det måste vara så personligt - att romanen inte räcker, du ska synas som person också - så vill jag göra min mamma synlig på det här sättet.
- Jag känner fortfarande att det är himla orättvist att just min mamma försvann, hon som var så fantastisk. Jag gillar inte att världen ser ut så här, men vill ändå att hon ska synas i just den världen.