Ett överraskande lättlyssnat mittparti

PPP "Kah" i Erykah betyder ungefär "det innersta jaget som aldrig kan göra fel". Badu är ett ljud hon ofta wailar och liknar de afrikanska trummornas ljud. Det sägs också betyda "den som går ljuset och sanningens väg".
Med de namnbetydelserna utredda är det knappast någon förvåning att Erykah Badu gjort sig känd som en flummig neosoulmusiker med stora turbaner. Hon tänder rökelse och sippar te från scenen och styr publiken med en lillfingerrörelse.

Den skönflummiga bilden bröts skarpt med "New Amerykah part one (4th world war)" det första av tre konceptalbum om dagens svarta USA.
Plattan briserade som en stenhård, agiterande bomb - stark men något svårtillgänglig.
Den andra plattan i triologin är överraskande mjuk och lättlyssnad. Inte lika distinkt som "Baduizm", men med en hel del guldkorn, som retrosouliga "Umm hmm". 70-talsfunkiga "Turn me away (Get munny)" tillhör också skivans starkaste spår. Det är skönt tillbakalutat med samplingar och gamla favoritlåtar som skymtar förbi då och då. En låt heter till och med "Incense" - rökelse.