Personligheten främst för kreativa Krista

Regnet faller tätt i den ljumma luften. Det är en vanlig vardag denna sommar som än så länge verkar bli allt annat än somrig. Krista Näslund öppnar sin dörr och leder oss upp till övervåningen. Ett fönster står öppet i köket, doften av regn letar sig in. En cigarett pyr i askfatet vid det öppna fönstret. Krista Näslund sätter en kastrull med tevatten på plattan.
Krista bor i ett charmigt hus från 1937. Nedervåningen består av ateljé och visningsrum för den personligt präglade konsten. På övervåningen har hon sitt hem, cirka 100 kvadratmeter stort. Och vilket hem. Köket påminner om 1950-tal med sina klara färger och prydliga förvaringsburkar, i sovrummet är himlen gestaltad genom fluffiga moln på väggarna. Men nu är inte det här ett inredningsreportage, utan ett personporträtt. Samtidigt är det viktigt att poängtera att Krista Näslunds konstnärskap sträcker sig utanför målningarna och ut på väggarna.
I djungelrummet
Vi sätter oss i ett rum som Krista kallar för djungelrummet. Ovanför matbordet hänger en lampa i glas föreställande liljor, på fönsterbrädan står en porslinslampa formad som en kobra och på bordet ligger dukar gjorda av pussel med motiv från savannen. Fondväggen går i guld, och Krista Näslunds ord är lika sprakande som de färger som omger henne.
- Jag tror på kontinuerligt jobb. Det är möjligt att man kan ha lite begåvning, men det mesta är hårt jobb, säger hon beträffande under vilka premisser en konstnär arbetar.
Krista Näslund är född i Boden och bodde i Kiruna de första fem åren av sitt liv. Familjen flyttade till Stockholm där Kristas intresse och bildning inom konst börjar. Hon läste väv och sömnad i Sundbyberg. Men vägen till konsten har inte varit direkt.
Hennes tidiga konstuttryck resulterade i framförallt vävar. Krista var gift i 23 år och födde och uppfostrade fyra barn. Hon säger att familjelivet tog nästan all tid. Konsten kom på allvar in i hennes liv 1997.
Hon gick bland annat skola i Edelvik med inriktning textil, keramik och bild. Mellan 2000 och 2002 gick hon Solviks folkhögskola. En gång i veckan kom hon med sina bilder till läraren för samtal.
- Det är jätteviktigt att någon ser bilderna och att man kan prata kring dem, säger Krista.
Motiven kan ha sin grund i familjemedlemmar, inre bilder, fantasier och drömmar.
Ser mer än hon målar
- Mitt måleri går ut på att jag målar och sedan ser jag på bilderna och tänker. Jag ser mer än jag målar och förändrar efteråt, säger Krista.
Hon säger att hon inte är etablerad i Skellefteå, men att många som målar känner till henne. Hon har varit delaktig i textilutställningar och bland annat gjort textiltryck som gått till stadskyrkan i Skellefteå. Men det är i husets nedervåning som det främsta uttrycket för Kristas konst finns. I den svala ateljén är luften rofylld.
På tavellisterna står flera motiv föreställande Marilyn Monroe. För några år sedan läste Krista "Blonde" av Joyce Carol Oates som i boken tecknar Monroes levnadsöde på ett poetiskt sätt, och hon fastnade för den fragila blondinen.
Tolkningar av Marilyn
- Marilyns uttryck på bild har jag alltid tyckt om. Hon har en vacker sångröst också. Hon tecknade och skrev dikter, hon var väldigt begåvad och inte alls en dumskalle, säger Krista.
Andy Warhols famösa pop-bilder på Marilyn Monroe skrämmer inte Krista från att själv gestalta denna ikon. Inte heller den kopiösa mängd av vykort och kalendrar som finns i handeln. Anledningen är enkel: Många konstnärer har fångat Marilyn Monroe på bild, men Krista vill göra sina tolkningar.
- Marilyn älskade kameran och vice versa. Hon hade en otrolig förmåga att se till kameran, och det gav hon även till filmen.
Vampen Marilyn med dåvarande partnern Joe DiMaggio, fångad i olja av Krista i bästa amerikanska tidskriftsstil, kontra den väna och eftertänksamma Marilyn i stilla pose. Filmstjärnans lyskraft var enorm.
- Även fast hon bara hade en biroll var det henne människor ville se, säger Krista.
Utan identitet
Bakom den polerade fasaden finns den identitetslösa sidan av Marilyn Monroe som också fascinerar Krista.
- Hon växte upp på sex olika barnhem och bodde på ett flertal olika fosterhem. När man är ung kan man leva utan identitet, men när hon blev äldre fick hon svårare för att leva, säger Krista.
Hon tycker det kan vara svårt att komma in i Marilyn Monroes liv.
- För hon har själv sagt så mycket klyschor.
Krista vill inte framställa bilder av filmikonen som enbart andas ångest. Målningarna visar istället hur mångbottnad Marilyn Monroe kunde vara. På en av bilderna är Monroe omgiven av snäckor.
- För bakom någon av dem växer en pärla, säger Krista.
Kristina blev Krista
Men tro nu inte att all Kristas konst handlar om en redan förevigad ikon. I ateljén hänger och står oljemålningar från flera års produktion.
Genom åren har Krista gestaltat änglar i olika skepnader, och det är nog ingen slump att tyget på fåtöljen i ateljén har änglamotiv. Här finns också målningen "Hyllning till kärleken" som hon säger är den bästa hon gjort. Två år tog det att göra den helt klar.
En målning vid namnet "Trädet på Korsika" verkar uppta en hel del tankearbete för Krista. Hon säger att den inte är klar ännu, "för en olja måste man se i alla ljus".
Framtiden väntar på Krista. Nästa vår blir stundar utställning i Göteborg på Opalen, och på soffan ligger en bok över hur poeter och konstnärer bor på ön Ibiza. Krista säger att hon vill resa dit och insupa atmosfären.
Och för den som undrar över namnet kan sägas att Krista tidigare hette Kristina. En av anledningarna till namnbytet är att Krista var med i ett reportage i samband med en Kvinnor kan-mässa för flera år sedan. Reportern som intervjuade skrev helt enkelt fel och Kristina blev Krista i texten. Namnet fastnade i huvudet och efter några år under en förändring i livet kändes ett byte naturligt.