Inför sin turné Städer i ljus funderade Markus Krunegård på hur han skulle ge städerna och festivalerna de shower de faktiskt förtjänade. Laser? Dansare? Eldslukare? Det landade i ett egenhändigt byggt piano. Det är inget fint piano, men det är ändå ett egenbyggt piano. Och nej, det är så klart inte så att någon någonsin har väntat sig varken laser eller dansare på en Krunegård-konsert. Ändå fattas det någonting när han spelar på Trästock. Trots att han inte varit i Skellefteå på nio år hade den här spelningen lika gärna kunnat äga rum för nio år sedan, och den som har sett Krunegård några gånger kommer inte finna något nytt i denna spelning. Det är tämligen objussigt och bjuder inte på många nya låtar – från den nyaste skivan spelar han endast tre spår. ”O A O A E vi förlorade”, en på inspelningen lugn duett med Miram Bryant, får dock ett otroligt mäktigt, distat outro som lyfter låten.
Den som har kommit för hitsen blir däremot inte besviken. Det är ”Everybody hurts”, ”Korallreven & Vintergatan”, ”Askan är den bästa jorden” och ”Du stör dig hårt på mig”. Det är en enda allsångskavalkad vars frieri tycks förnöja publiken. Det peakar, så klart, under ”Jag är en vampyr”. Själv är jag glad över den nyaste singeln ”Stad i Ljus”, som får mig att fastna på ett sätt som studioversionen inte fått. ”Tro inte du är nåt city” är skriven om Norrköping men skulle lika gärna kunna handla om Skellefteå, Piteå, vilken mindre stad som helst.
Bäst blir det när bubblaren ”Stjärnfall” blir extranummer. När bandet lämnar scenen står publiken kvar och sjunger refrängen på repeat. Då tinar jag upp och känner att okej, det får väl gå för den här gången då.