Just nu befinner sig Lo Lindström i Umeå för att hälsa på utflyttade vänner. Många är de som tagit flyttlådorna från Skellefteå till den större kuststaden för att studera - någonting som inte lämnar helt friktionsfria spår i de som väljer att stanna.
– Det sker en enorm utflyttning från Skellefte, för mig har det verkligen varit brutalt de senaste två åren. Jag är 21 nu och alla som vill studera vidare måste dra, extremt många vänner till mig har flyttat och det är jättesvårt att förhålla sig till. Konflikten mellan kärleken och relationen till platsen jag bor på och det att alla jag bryr mig om flyttar, säger Lo Lindström.
Genom pennan katalyserar Lo Lindström tankarna, frustrationen och glädjen kring hembygden Skellefteå och den urbana normen. Det började för ungefär fem år sedan, genom lyssnandet till förfädernas historia.
– Jag började få reda på historian kring mina farföräldrar, och deras föräldrar, och deras föräldrar. Generationer tillbaka och deras historia i bygden i Västerbotten. Att få lära mig om deras livsöden och hur de har haft det skapade en relation till min hembygd som jag aldrig tidigare haft, säger hen.
I det senaste numret av Provins kan man på den allra första sidan läsa Los dikt "Gränsdragning" - en skarp kommentar på det som varit på tal om att dra en gräns mellan Norrland och övriga Sverige.
– Provins hörde av sig och frågade om jag kunde skriva någonting kring den eventuella gränsdragningen. Jag funderade länge på vad jag ville säga om det, för det är så komplicerat. Skulle Norrland bli självständigt har vi fortfarande inget självständigt Sápmi eftersom vi fortfarande är kolonisatörer av samisk mark.
– Jag slogs av tanken på att problemet kring klyftan mellan stad och land är att vi inte längre har något förtroende till storstäderna, det saknas en solidaritet oss emellan. I Norrland har man blivit less på den centrala makten.
"Gränsen längs Dalälven dras i förtroendet som brister. / Finns inget våld emellan medborgare och stat. / Kan lika bränna valsedeln. / Kolonialmakten vinner alla val." kan man läsa i diktens rader.
2016 släppte Lo diktsamlingen "Västerbottensbarn", som behandlar feminism, urban norm och kärleken till Västerbotten. 2017 var hen en av konstnärerna i projektet Unga på landsbygden, där resultatet blev ljudinstallationen "Att stanna".
– Jag känner att det finns en oerhörd brist på historier berättade av folk som bor på platsen det handlar om. De få gångerna som glesbygden och periferin skildras så är det antingen ur storstadens exotifierande blick eller ur en hemvändares perspektiv. Ingenting handlar om att stanna, allt handlar om att ta sig ifrån. Jag ville skriva rätsida på det.
I konsttältet på Trästocksfestivalen 20-21 juli ställer Lo Lindström tillsammans med den Bureå-baserade fotografen Thea Holmqvist ut verket "Bli Kvar". Där paras befintlig poesi ihop med befintliga fotografier som tillsammans skildrar hembygden i Västerbotten. Lo arbetar också på manuset till en kortfilm, samtidigt som hen börjat gallra poesi inför diktsamling nummer två.