Tänk dig att det är lördag förmiddag. Du ska på fest på kvällen och personen, låt oss låtsas att det är en snubbe, du har dejtat i några veckor ska också ut. Du lyssnar på Nadja Evelinas ”Du”, hon fattar precis hur det känns. Ni ses ute, lyssnar på ”Beach House” och vet att allt kommer gå åt helvete och göra så jävla ont, men ni låtsas som ingenting. Innan ni träffades första gången varnade polarna för att det kanske inte är en jättebra idé, något vidare track record har han ju inte. Du lyssnar på Nadja Evelinas ”Öppna ögon” medan polarna säger ”vad var det vi sa”, och hon fattar precis.
När Nadja Evelina spelar på Trästockfestivalens minst kreativt döpta scen någonsin, Scenen, är det med den relativt nykläckta debutplattan ”Vi?” i bagaget. Hon gjorde sig ett namn 2016 med den extremt dansiga debutsingeln ”Finast utan filter”, men efter det har hypen lugnat sig något. I publiken står ungefär femtio personer och scenen är liten, men det är ändå helt rätt. Hon ska inte vara på en annan scen just nu. I mellansnacken bjuder hon på personliga vardagsbetraktelser och är bjussigare än man är van vid att se mindre, nyare artister i Sverige.
En av de finaste låtarna hittar vi i ”Fastnat för dig”, som i originalversion är en duett med Jonas Lundqvist. På Trästock står gitarristen Anders Englin istället för låtens andra halva och han sjunger så provocerande bra att det är svårt att acceptera. Exakt allt är så fint det kan vara. ”Lägenheten”, skivans vackraste spår, avslutar konserten i en snygg live-version.
Tack Nadja Evelina.