Fylld av Zelmanskt musikbalsam

PPP Läser en intervju med Sophie Zelmani där hon berättar om sitt liv på landet. "Jag har ganska mycket ledig tid nu, går runt och pysslar där hemma. Ibland är det skönt med en period när man jobbar åtta till fem, men två veckor räcker. Efter det måste jag återgå till mitt lugna liv."
I dagarna har hon släppt sin åttonde skiva, även denna i samarbete med producenten Lars Halapi. Och visst låter det som tidigare. Precis som livet på landet går sin gilla gång har Sophie hittat sitt uttryck i musiken. Den viskande rösten, pianoslingor, gitarr och en vispande trumma.
Variationen på hennes skivor är små. "I’m the rain" är fylld av Zemlanskt musikbalsam, men sångerna är inte de starkaste och melodierna inte lika välformade som de kan vara.
I "You can always long för May" finns stråk av Cohen och jag tycker mig höra en Stina Nordenstam-känsla i "Ready" som innehåller stor dynamik i det lilla formatet. Fascinerande.
Själv säger hon: "För att musiken ska förändras måste jag själv förändras. Och det har inte hänt än."
Som lyssnare kan det både vara tjusningen och en tanke om att Sophie Zelmani kanske skulle behöva andas lite ny luft.