Lyx och spänst med Lena och Orup

Samarbetet mellan Lena Philipsson och Orup har gett henne en aldrig tidigare skådad "boost" i karriären. För honom har det snarare handlat om förnyat förtroende som pricksäker låtsnickrare i popschlagerfacket. Den första gemensamma plattan släpps om några veckor och dessförinnan tar de sin succékrogshow ut i landets sporthallar. Stor publik möter upp i Luleå den första av två kvällar för att ta del av en generös föreställning med ett pärlband av hits, dansande nunnor och väldigt mycket annat. Orup tackar för att vi inte har gått på Luleå-Djurgården i stället. "Det hade jag gjort", hävdar han.

Överlag är Lena + Orup en påkostad, snyggt regisserad och ljussatt show med bra tempo. Scenografin är snygg och växlar från klubb och festplats till ett rent Fem myror-inspirerat bygge. Och tack och lov är medley-känslan näst intill obefintlig. Tack för artister som tror på sina låtar.
De humoristiska passningarna är sköna. Det drivs generöst med vulgo-Lena och med den stammande Claes Elfsberg-wannabe som Orup en gång lär ha varit. En herrans massa mikrofoner delas ut till publiken. En jätteskylt deklarerar att nu är det allsångsdags och två japanska karaokevärdar (hai, hai, hai) leder oss i allsång och stämningen är onekligen på topp.

Självklart går en del av närheten förlorad när man flyttar en show från en krogscen till en sporthall, men det här funkar riktigt, riktigt bra. Tacka två säkra, väl samkörda artister som verkar ha skitkul och därtill ett uppbåd bra låtar i spänstiga versioner.
Det häftiga dunket i "Han jobbar i affär", discostompet i "Delirium" och halvt bortglömda Lena-pärlor som "Stjärnorna" och fräcka "Preacher" - vilken fest det blir. Bäst gillar jag "Stockholm", som här kommer till sin fulla rätt som den, tja, fantastiska låt den är. Storslaget var ordet och det grymma bandet överträffar sig självt.
Det musikaliska samarbetet är "Som isarna när det blir vår", "Om igen", "Min mor sa till mig" och "På gatan där jag bor" levereras längs fram på scen i duo-form i ett akustiskt set.

Mot slutet kommer "Det gör ont", "Kärleken är evig" (strålande),"Då står pojkarna på rad", "Lena anthem", "Trubbel" (självsväng!) och "Magaluf" och det blir en finalstund som är en fest för både öga och öra.
I kväll ges en ny chans att se duon i Pontushallen. Ta den.