Linda Pira, Stor & The salazar brothers
Sedan Linda Pira ställde in sin spelning på Trästock i somras har jag sörjt att jag inte fick se henne live. Nu är jag inte längre säker på om jag missade något. När hon och rapparen Stor tillsammans med The Salazar Brothers går på scenen på evenemanget I'm Orange är det inför en publik på runt 1000 personer. En försening på 45 minuter kan ursäktas på en klubbkväll, men då får man vackert göra skäl för gaget också. Det gör inte Linda Pira.
Linda Pira har gjort sig känd för sin attityd och sin tuffa approach. Av den märks föga i kväll. Hon är anonym, saknar energi, går omkring och verkar helst vilja vara någon annanstans. Stor stjäl scenen fullständigt och det kan både vara en bra och en dålig grej. Dåligt för att Linda Pira kanske hade levererat bättre ensam. Bra för att undvika ett totalt fiasko. Men jag är där för att se Linda Pira, inte Stor. Hur fan kan hon låta en snubbe stjäla scenen fullständigt? Det är Linda Pira vi snackar om, inte någon körsångerska i bakgrunden som man helst inte vill ska synas.
Jag kan inte låta bli att jämföra kvällens spelning med Cleos gig på Musikens makt i somras. Cleo KROSSADE scenen. Hon var GRYM. Linda Piras spelning i kväll är inte ens i närheten, det är som att jämföra fotboll på högstadie–idrotten med Champions League. De lyckas till och med säga fel stad när de ska tagga upp publiken. "Kom igen Luleå!" En klassiker. Det hade kunnat ursäktas med nöd och näppe om det hade varit en gigant som Bryan Adams som gigade. Nu är det istället talande för var Linda Piras och Stors fokus ligger i kväll. Det är i varje inte på scenen i Piteå.
Jag ger publiken en stor eloge. De håller faktiskt ångan uppe. Hade jag inte varit tvungen att stå kvar för att kunna skriva den här recensionen hade jag gått efter två låtar.
Det är synd. Jag hade förväntat mig mycket mer. Jag hade förväntat mig en Linda Pira som går upp och äger den där scenen. Istället är det i bästa fall ljummet, i sämsta fall rent av tråkigt. I sista låten "Knäpper mina fingrar" glänser det till av energi. Men då är det dessvärre redan för sent. I låten "Ortens favoriter" rappar de "Pass på era recensioner o priser, skiter i för vi är ortens favoriter". Jag lämnar det till Piteborna och de närvarande att avgöra, men jag betackar mig. Tur att DJ:n John de Sohn lyckas få igång publiken ordentligt igen. Det behövdes.