Skjutgalna mackägare, fyrtiotaggare som hatar lastbilar och seismologiska förkastningar i Lappland. När Oskar Eriksson åker på fiskeäventyr med brodern Erik och vännen Jan kan allting hända. Under hösten fattade han pennan och har nu skrivit två romaner där vänskapen och intresset för fiske står i fokus.
– Själva resorna har hänt. Vi är väldigt goda vänner alla tre och har haft väldigt roligt genom åren. De påhittade inslagen är mest ett utlopp för min egen fantasi. Det är roligt att skena iväg, säger han.
Skrivandet har alltid legat honom nära om hjärtat, men det var först vid pensionen som inspirationen satte fart på riktigt.
– Jag tyckte alltid om att skriva uppsatser i skolan. Efter pensionen kom skrivklådan tillbaka, så nu har jag skrivit de här böckerna. Jag tror att jag fått skrivandet av min pappa. Han skrev mycket dikter.
– Skrivandet är, ärligt talat, en liten egotripp. Jag har nog roligast själv, skrattar han.
I den första boken, titulerad ”Det osannolika äventyret”, åker vännerna till Lainioälven i Lappland. Resan gjordes 1990, och Oskar berättar att han sedan dess tänkt på att skriva en bok om vad som hände.
– När vi åkte hem satt jag och skrev en liten dagbok om vad som hänt under resan. Den finns kvar än, och nu har jag nu skrivit ihop berättelsen. Men jag har gått och funderat på boken i trettio år. Jag har alltid vetat att jag ville skriva något om vår resa.
Uppföljaren behandlar en fiskeresa till Lutton. Här är de fiktiva inslagen fler, och läsaren får bland annat veta vem som egentligen låg bakom Vietaskuppen 1971. Oskar Eriksson berättar att han låter plötsliga infall bli en del av skrivprocessen.
– Sista stycket, som pekar ut Vietasrånaren, kom till precis innan jag skulle skicka boken till tryckeriet. Jag tycker själv det är en häftig avslutning. Men det är impuls och ingenting som är planerat.
– Jag älskar att spä på med fantasier. Det ska vara en slags sjuk humor, väldigt överdrivet. Jag tycker det är roligt att skriva på det sättet.
Nu väntar fler litterära äventyr med de tre vännerna, då Oskar Eriksson har fler uppföljare planerade.
– Jag har ett par koncept som jag funderar på. De tre huvudpersonerna, fiskarkompisarna, kommer igen. Men det blir mer fantasi och mindre verklighet. Själva resorna har ju hänt, men för att det ska bli en bok måste man ju dramatisera också.