+++ Kanadensiskan Romi Mayes "Sweet something Steady" från 2006 har med åren blivit en personlig favorit. En suverän countryplatta med stor musikalisk spännvidd som rymmer allt från bluegrass och svängig akustisk country till tung bluesdoftande countryrock. Uppföljaren "Achin in bones" har dock gett mig huvudbry. Efter otaliga genomlyssningar är jag ännu inte helt säker på vad jag tycker om plattan. Visst, här finns ett gäng riktigt bra låtar och då framför allt de akustiskt färgade numren som "I want cry" och "Hard road". Till personliga favoriter kan också läggas den JJ Cale- doftande "Mercy on me" och titelspåret "Achin in bones" - en vemodig berättelse om hemlängtan - dekorerad med tung slidegitarr. Generellt är det här en betydligt tyngre platta än föregångaren, vilket också påverkat tempot negativ. Den är helt enkelt segare. Musiken är inte heller lika varierande och lutar sig mer mot rock och blues än mot country. Slutbetyget måste dock tas med en nypa salt. Om några månader är det fullt möjligt det höjs ett snäpp. Det här med förväntningar har ofta en förmåga att ställa till det, eller hur?
