Plant söker nya vägar

PPPP Till skillnad från sina forna kollegor i Led Zeppelin, Jimmy Page och John Paul Jones, har Robert Plant på senare år byggt upp en stabil karriär utanför gruppen, vilket också är anledningen till att han är helt ointresserad av en återförening. Istället för att blicka bakåt söker Plant ständigt nya utmaningar och nya vägar för att uttrycka sig musikaliskt. Ett lyckat exempel på detta är samarbetet med Alison Krauss och producenten T Bone Burnett på skivan "Raising sand", som blev en stor succé både bland lyssnare och kritiker. På "Band of joy" har han ännu en gång sökt sig till USA för att samarbeta med folk- och countrymusiker. Denna gång heter hans vapendragare Buddy Miller, aktad och hyllade gitarrist, låtskrivare och producent. Medverkar gör för övrigt också Darell Scott och Patty Griffin, två personliga favoriter som gett ut ett flertal högkvalitativa skivor.

Namnet "Band of joy" är taget från den psykedeliska folkrockgrupp Plant var med i på 60-talet, vilket tydligt indikerar vilket musikaliskt vägval han tagit på plattan. Här bjuds på traditionella country- och folksånger, både från England och USA, samt covers på låtar av bland annat Richard Thompson och Los Lobos. I Millers och Plants händer får dock låtarna nytt liv och inte mycket känns igen från originalen. Ta till exempel tradlåten "Cindy, I’ll marry you someday" som spelats in av en mängd artister, bland andra Johnny Cash och Bob Dylan, och som här fått ett betydligt tyngre och tuffare sound än vad vi är vana att höra.

Stämningsmässigt och vad gäller tempo har "Band of joy" en hel del likheter med Johnny Cashs "American V: A hundred highways". Med den stora skillnaden att Miller och Plant här tar ut svängarna ordentligt och ofta bygger upp långa suggestiva instrumentalpartier där Millers klangfulla gitarrspel spelar en viktig huvudroll. Men här finns också ett par mer lättsamma nummer, som den underbara "You can’t buy my love", en härlig popdänga som i refrängen för tankarna till The Beatles. En annan "lättillgänglig" favorit är balladen "Falling in love again", där klassisk rock ’n’ roll och country förenas. I övrigt bjuds det på en hel del tunga och stökiga låtar, där harmoni och disharmoni, nutid och dåtid, samverkar i en skön symbios.