Rock med psykedelisk slöja

PPPP Låt oss börja med att konstatera att TSOOL äger ett omisskännligt sound, men ändå så varierat. Grunden är rockestetik av odödligt snitt draperad med en psykedelisk slöja. Ett tilltalande varmt sound som liksom omsluter en ifrån ondo. Fan vet om inte översteprästen Ebbot Lundberg är ute efter att smygfrälsa oss.
I det tolvsidiga skivomslaget ryms vid sidan av de flerbottnade texterna bilder på glada, rena, lyckade människor som för tankarna till hjärntvättade sektmedlemmar. Kanske inte religiöst, men visst finns det andliga sökande budskap på ett skönt skruvat sätt i texterna.
TSOOL trycker in 24 låtar på den här dubbeln och det kan ju tyckas onödigt, men med några få undantag fyller låtarna sin plats och bildar någon slags, jag vet inte, tematik. Det är ett grymt rockband och om det bara rymdes skulle jag räkna upp ett flertal pärlor som glimrar och skimrar. Vad var det sekten hette?