Moneybrother vill flöda och blöda

+++ Inför nya albumet kände Anders Wendin att han behövde en nystart och en smärtsam åtgärd blev att sparka de gamla vapendragarna Gustav Bendt och Viktor Brobacke, om än båda två är med och körar på ett flertal spår. När han dessutom blandar in tre producenter, företrädesvis Jari Haapalainen men också Björn Yttling och Christoffer Roth vore det enkelt att hävda att "Real control" är rena rama soppan. Särskilt med tanke på att Moneybrother samtidigt lanserar en alldeles egen tomatsoppa.
Men någon soppa är inte "Real control". Däremot en rockig gryta med stora stänk av soul och emellanåt en touch av stråkpepprad ballad. Som vanligt med andra ord, men kanske är det snarare så att han backat bandet förbi de tydligaste Springsteeninfluenserna och hamnat i ett landskap där band som Clash och Dexy´s skapunk en gång regerade. Som att komma hem med andra ord för en musiker som Moneybrother. Moneybrother säger själv att han vill beröra med sin musik. Han vill skrika, stöna och sucka högre än andra och låta hjärtat blöda och bulta i sångerna. När det lyckas flödar känslorna lyckligt till det förhållandevisa raka och enkla, men ändå stora komp som han draperar sig med. På "Real control" tar han hjälp från snubbar som Hives-gitarristen Vigilante Carlstroem och Randy-gitarristen Johan Brändström.

Konceptet har dock bred spännvidd. Han lalala-rockar igång med "Born under a bad sign" (som du svagt kan förnimma att du hört förr, men så är det ofta med Moneybrothers låtar), men levererar lika slagkraftigt soul som i "Here comes the vain again". Dessutom är han en mästare på att stråkbehänga blödande ballader, vilket han visar i "Showdown".

Visst kan man gnälla över blott 35 minuter musik, men hellre det än en massa utfyllnad. Moneybrother håller stilen, utan att för den skull toppa formen.