Lundell mellanlandar i "Omaha"

PPP Det börjar bra. Titelspåret är klassisk Lundellrock på luftigt vis med rent och snyggt arrange-mang. "Omaha" är en ganska bred platta, i sitt grunduttryck ganska lik åtta år gamla "I ett vinterland", det vill säga ett ganska tilltalande tradrockgung, men de mer episka stickspåren och det anade jultemat finns inte här. Produktionen är av det nättare slaget och genomgående gäller tyvärr att här inte finns samma tyngd i komposition och texter. Bland höjdpunkterna finns balladerna "Lär dig älska mörkret" (som ingick i setlistan på Kulturens hus för några veckor sedan) och "Under natten regn". Vidare serveras vi må bra-rock av välkänt märke i "Hitza hitz", "Underbar morgon" och "Lilla kärleken". Lättglömda bagateller får vi i form av "Spike" (om en hund) som för tankarna till tidiga Lundell och "Pissväderspolska" som sitt formexperiment till trots är en trist historia.
Godkänt och lite till, men tack vare form snarare än innehåll. "Omaha" är ingen stor Lundell-platta. Snarare en mellanlandning.