++ JJ Cale är en kär vän som funnits vid min sida sedan början av 70-talet när han gav ut sin första soloplatta. Under resans gång har inte mycket förändrats. Då som nu handlar det om cool, tillbakalutad root-rock i ett avskalat format. Musik med ett skönt sväng, en härlig attityd och ett varsamt uttryck, som aldrig gör dig besviken - men som heller aldrig överraskar. Cales föregående platta, samarbetet med Eric Clapton på "The road to Escondido" från 2006, var en musikalisk höjdpunkt i hans karriär. "Roll on" känns mer som "en vanlig dag på jobbet" och når inte heller upp till hans bästa soloplattor från 70- och början av 80-talet. Främst beroende på att låtmaterialet inte håller samma höga klass. Här finns helt enkelt ingen odödlliga klassiker som "Cocaine", After midnight", Call me the breeze" eller "Don’t cry sister".
