PPP Mariah Carey fortsätter på den intrampade r’n’b-stigen och gör det hon är bäst på. Sedan hon lämnade de värsta vräkiga wail-excesserna bakom sig har jag tagit hennes musik allt mer till mig. Fjolårets års knepigt betitlade "E=MC2" var en positiv överraskning och innehöll bland annat "Touch my body", singeln som slog ut Elvis Presley från tronen bland soloartister med flest listettor på Billboard. "Memoires of an imperfect angel"(album nummer tolv i en snart 20-årig karriär) känns som en logisk uppföljare. Överraskningarna är få, men framförande och produktion gungar fram på säkra marker och bjuder på avkopplande lyssning där starkt lysande spår är "Candy bling", "Betcha gon’ know" och den enkla, väl fungerande "Angels cry". Trötta "The impossible" är r’n’b-ballad enligt standardformulär 1A och produktionen på "Obsessed" känns lite väl inställsam. Covern på Foreigner-klassikern "I want to know what love is" fungerar däremot rätt bra och visar ännu en gång på en slags powerballadfaiblesse hon tycks ha. (Minns versionen på Def Leppards "Bringin’ on the heartbreak".) "Memoires ..." är ingen stor platta, men fullt tillräcklig för att hålla liv i karriären.
