Det svänger om Muldaur

++++ Efter att i flera år backat upp storheter som Lou Reed, Eric Clapton, Steely Dan, och David Byrne, tar nu Jenni Muldaur klivet fram i rampljuset. Med undantag för en egen låt är det mesta uppbyggt kring klassisk rhythm ’n’ blues/soul från 50- och 60-talet. Dock inte uttjatade, sönderspelade låtar, utan övervägande bortglömda pärlor finns på repertoaren. Det är dans- och lyssnarvänlig musik i stort format, med ett härligt sväng och mycket attityd. Jenni Muldaurs formbara och samtidigt personliga röst har ett rejält riv i sig, inte helt olikt ikonen Brenda Lees säregna stämma. Och även om det här finns plats för Aretha Franklin-soul så är det här först och främst en "vit" platta i sitt uttryck. Visserligen inte lika polerad och poppig som det Duffy brukar åstadkomma, men visst finns det likheter.