Trots det skandallösa året lyckades Roknäsrevyn servera en massa skrattvänliga sketcher i ett fullsatt Gotis. Som recensent en sådan kväll känns det lite som att befinna sig på en jättefest. Fredagskvällens föreställning var både premiär och genrep eftersom Leif Strandberg legat däckad i magsjuka dagarna innan.
När nervositeten lagt sig efter första numret var ensemblen på topp under hela föreställningen. Ett tjugotal nummer serverades i två akter.
Publiken togs först till bärskogen där Leffe Långnäsbo (Ingemar Edström) lärde thailändska bärplockare hantera plockaren till obefintlig lön.
Birgitta Elfgren tog ut svängarna hela kvällen, bland annat när hon beskrev sitt liv genom innehållet i sina handväskor. Hon var också en underbart argsint hustru till Rolf (Leif Strandberg) i Lyxfällan. Paret bjöd på sannerligen uppfriskande praktgräl om ekonomiska tokigheter.
I sketchen Urmakaren fick vi se hur galet det kan bli när man förväxlar ur med nyfödda barn. Här är Gösta Viklund en övertygande orolig blivande fader.
Café Gu’nått fick besök av bland andra Carl-Jan och Tina Turner, i form av Catarina Strandberg som förgyllde kvällen med sin fasligt vackra röst. Här blev det dock aningen överspelat då Elisabeth Marklund (Birgitta Elfgren), som larmade om inlåsta gamlingar, blir överkärleksfull.
På låtrepertoaren stod även Ingemar Edströms sång till norrmännen som snorar i skidspåren och har fula fjäll. Han bjöd även på fantastiskt violinspel.
Vi togs också på tur till Skuggsidans äldreboende där det spelades pillerpoker och dracks vin ur en droppställning, och Irja Wallmark var gamling inflyttad från Kalixtrakten, av dialekten att döma.
Balansen mellan sång och tokigheter känns väl avvägd, liksom mellan pitebondskan och rikssvenskan. Visst var alltihop lite spretigt, och någon röd tråd gick inte att finna, precis som ensemblen själv uttryckte det innan premiären. Men det gör inget alls för musiken, galenskaperna och sången drar ändå åt samma håll.
Ensemblen kändes väl samkörd och rutinerad. Och ett stort plus för revyorkestern som hjälpte till att hålla samman det hela mellan numren.
Frånsett en ibland skrällande högtalare skötte sig ljudet nästan utan anmärkning.
Och jag är verkligen imponerad, för tänk vilka förmågor som gömmer sig uti byarna.
Fotnot: "Bär ’e’ sä’" spelas även i kväll, lördag, samt 25 och 26 mars.