"Jag håller på Jarmo som årets Robinson"

Beatrice Karlsson vågade gå sin egen väg, styra upp och ta plats. Men så här i efterhand ångrar hon sin insats.- Jag skulle ha legat väldigt lågt istället och bara presterat på tävlingarna. Robinson var inte alls den överlevnadstävling som jag trodde.

Beatrice Karlsson har fått överta sin mormor och morfars hus i Renvallen. "Jag är en riktig norrländska och trivs otroligt bra här uppe, samtidigt är jag en rastlös själ som hela tiden vill ut och resa".

Beatrice Karlsson har fått överta sin mormor och morfars hus i Renvallen. "Jag är en riktig norrländska och trivs otroligt bra här uppe, samtidigt är jag en rastlös själ som hela tiden vill ut och resa".

Foto: Maria Johansson

RENVALLEN2009-05-30 06:00
Håret är nylockat, ögonen intensiva och fikat framdukat. Beatrice Karlsson tar emot i sitt hem i Renvallen utanför Arvidsjaur. Ett hem som tidigare var hennes mormor och morfars och är fullt av föremål från när och fjärran, väldigt hemtrevligt och minst sagt också annorlunda.
- Jag har ju varit udda i hela mitt liv (skratt) samtidigt så är jag en killtjej som gillar att köra fyrhjuling och skoter, byter däck och jagar älg. Men i Robinson så upplevde jag helt enkelt att jag inte fick tillåtelse att ta plats av storstadsmännen, så har jag aldrig känt det här hemma, säger Beatrice Karlsson.
Hon är besviken på det sätt som hon skildrats i programmet.
- Jag kom inte till min rätt alls. Sedan fick de andra säga väldigt mycket taskiga saker om mig, men mina kommentarer hade klippts bort. Och så det där med ödlan...tror till och med att någon tidning kallade mig "mördare".
Ja, hur var det med ödlan egentligen?
- Alltså jag ville ju försöka fixa mat. Det var ju inte alls så att jag bara dödade den och kastade iväg den för skoj skull. Köttet använde jag som både agn och bete ... hade jag vetat att det inte gick att få någon fisk så hade jag försökt att tillaga den istället ...
Kort äventyr
Besvikelsen blev stor när äventyret blev alldeles för kort.
- Efter att ha röstats ut i det andra ö-rådet så paddlade jag iväg i min lilla kanot. Sedan hamnade jag på finaste lyxhotellet med riktig säng och mat i överflöd. Vissa kände lättnad, men jag ville inte alls hem, var inte alls sugen på mat heller.
Beatrice ser så här i efterhand också att hon valdes ut just för att vara den där "dominerande norrländskan". Och hon levde även delvis upp till bilden.
- Naturligtvis så skulle jag ha legat lågt istället, solat och slappat och försökt att "pakta" ihop mig med några. Bara presterat på själva tävlingarna. Kanske börjat ta plats först mot slutet ... men samtidigt, ja, jag är ju den jag är. Jag säger vad jag tycker ...
Kamp om att synas
När finalen sänds på tv i kväll sitter Beatrice tillsammans med de andra deltagarna på en färja utanför Stockholm och spelar spel, sponsrade av ett spelbolag. Mer än så kan hon inte avslöja.
Till sommaren väntar tv-jobb söderut. Tillsammans med pojkvännen Marino och storasyster Susanne så sköter hon också campingen Sjöstjärnan. Tillvaron uppe i Renvallen är långt från de flashiga livet på Stureplan där många av de andra deltagarna håller till.
- På ön var det hela tiden en kamp om att få synas och den kampen har fortsatt här hemma också. När man träffas är det mycket skvaller "vem är ihop med vem"....det gäller att få media att skriva om en hela tiden.
Ångrar du att du var med?
- Nej, absolut inte.
Skulle du göra om det?
- Ja, fast på ett annat sätt. Robinson var inte den överlevnadstävling som jag trodde, jag skulle nog hellre vilja vara med i ett program där jag mer fick testa min gränser.
Fakta Beatrice Karlsson om:
Vem som är värdig att vinna Robinson:
Jarmo Heinonen! Vi blev vänner på ön, han är en riktig överlevare och gick sin egen väg hela tiden precis som jag.
Maten:
I träsket fanns i princip ingenting att äta. Men sedan när vi kom till den bättre stranden så käkade vi palmhjärta, kokosnötter, musslor och krabba. En gång testade jag och Jarmo att äta myror. Det smakade surt och knastrade i munnen, de måste ha kissat medans vi åt dem...efteråt domnade läpparna bort och man var torr i munnen.
Träsklivet:
Det här skulle ju vara det "tuffaste Robinson någonsin" och det var det
också. Jag var inställd på det, så för mig var det helt okej, men jag blev så jäkla less på de andras gnäll. Många hade ingenting i Robinson att göra kände jag.
Att få i sig vatten:
Vi rekommenderades att dricka sju-åtta liter om dagen, och det var rätt svårt. Vattnet hade en konstig bismak, många fick regelbundet vätskeersättning, bland annat "Valpen".
Att hålla kontakten:
Jag pratar med Jarmo, Erik "Blomman" Blomquist och Kerstin Fröblom nu efteråt. Kersin åkte ju ut så snabbt, men jag och Erik kom också bra överens, vi testade bland annat på att bugga i träsket.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!