När konstnären Annastina Eriksson och hennes make Rolf flyttade till Renön för trettio år sedan var det inte många som trodde att det skulle fungera. Nu undrar nog många hur konstnärssjälen och hennes attiraljer ska rymmas i stan. Redan i augusti ska huset tömmas.
– Dessutom är huset mycket mindre än ateljén, säger Annastina och skrattar.
Hennes man Rolf har yrkesarbetat på heltid fram till sin pensionering vid 61 års ålder. Annastina har därför inte haft någon tvingande ekonomisk börda som gjort att hon tvingats jobba heltid för brödfödan. Hon har haft möjlighet att experimentera med former, färger, metoder och material.
Det vackra bostället på Renön gjorde makarna till sitt 1988. Sedan 1989 har hon varit konstnär på heltid i egen atelje och verkstad. Då bodde de i en liten stuga omgivna av skog. Under åren har huset och ateljén växt. Skogen har under åren omvandlats till en formgiven trädgård med Timvikens vatten som fond. Konst från ateljén har införlivats här och där. Ömtålig glaskonst på robusta, rostiga armeringsjärn. En och annan krukskärva som har blivit till ett uttryck just på den plats den fått i trädgården. Trädgården känns avslappnad och organiskt utformad med slumpen som kraft.
Slumpen är också en del av den keramiska metoden raku. På sin hemsida kallar Annastina metoden för "keramikens poesi".
– När man bränner raku-keramik så krymper glaseringen mer än leran under. Det gör att glasyren spricker i mönster av som styrs av slumpen, förklarar hon.
Ibland har livet skapat slumpmässiga mönster i konstnärinnans liv. Som när sjukdom kom i vägen för en utställning och ledde till att temat blev något helt annat än hon planerat och även materialen .
– Då gällde det att känna efter och det blev faktiskt en väldigt lyckad utställning tillslut.
Hur känns det då att lämna huset, ateljén och trädgården?
– Kroppen har börjat säga ifrån nu. Det känns bra att flytta medan vi har ork kvar så att det nya blir positivt.
Paret har också en husbil.
– Nu kommer vi kunna ta mycket länge turer i Europa. Det blir härligt.
Annastina kommer att ha kvar sin glasugn i dottern Katarinas (Katarina K) atelje. Hon kommer också börja måla mer igen. Kanske kommer hon att hålla målarkurser med sina nya grannar i lägenheten i stan.
– Jag är som en alkoholist. Jag kan inte sluta.