"Vinterregn?/Det håller på att bli/ett nytt ord, som vårsol, höstregn eller sommarvärme."
Citatet är hämtat ur Göran Greiders nya diktsamling "Och dagarna är som små sekler." Den aktuella boken är textmaskinen Greiders tionde diktsamling sedan 1981.
Maskin kan låta negativt, men vad jag åsyftar är förstås hans väldiga produktion av text av olika slag, inte minst som debattör.
Lika väldig som hans produktion är omfånget av ämnesområden.
Anslaget i en dikt kan vara en bys nästan dolda historia - över sorgsna rader om vart han tycker samhället är på väg till en stilla insikt om varat och dess motsägelsefullt vackra sköra sidor. Och hur vi hör ihop:
"Min tid på jorden/Nästan osynlig utan din/och de andras/Allt är mycket mycket litet."
Huvudscenen i "Och dagarna är som små sekler" är förorten Årsta i Stockholm. Läsaren får en resa från 1990-talet och en bit in i det nya seklet. Balkongdörren står ofta öppen hos Göran, frun Berit och den tonåriga dottern. Inifrån rummet hörs inte sällan Tjajkovskij eller Aram Chatjaturjan, i alla fall om poeten själv får välja. Men dörren står framför allt öppen för att ta in världen, grannars surr och kanske få ett snack om vad som rör sig på orten. Allt medan staden lurar i fjärran.
Greiders självbild är betraktarens. Märkligt kanske någon tycker då författaren ofta befinner sig i centrum av debatter och diskussioner, inte sällan ivrig att få sista ordet.
Han ser sig som en talesman för Sveriges byar och dess många gånger bortglömda människor.
De prosapoetiska dikterna är inte sällan politiska, där ingen borgare eller högersosse går säker.
Men Greider hade inte varit Greider om han i avsaknaden av ett "progressivt grundackord i världen" trots allt inte hittat frön av hopp. Karln har ju nämligen humor.
Det bästa med nya diktsamlingen är att människan bakom de många orden blir så pass synlig. För jag tror att Greider relativt snabbt skulle kunna producera tillräckligt många fragment från vardagen och från världen, och vice versa, för ytterligare en bok.
Att däremot ge mycket av sig själv; sin ångest, sin glädje, sin kärlek, sin oro, kräver längre tid vid skrivmaskinen.