Sense8 (2015)
Betyg: PPPPP
Mystiska omständigheter gör att åtta olika människor som aldrig haft kontakt tidigare helt plötsligt får en telepatisk länk mellan varandra – de blir så kallade sensates. De börjar kunna se, känna och höra det de andra upplever, eller prata direkt med varandra. Samtidigt som de sedan tidigare brottas med sina egna problem måste de plötsligt också försöka undkomma den som jagar dem på grund av deras nya färdigheter – Whispers. Under tolv avsnitt får vi lära känna de åtta, följa deras flykt och deras jakt på information om vad som hänt dem.
Det är vitt skilda personligheter och väldigt olika omständigheter och problem som tas upp. Och det är otroligt intressanta karaktärer som ibland nästan har stereotypvarning men som sedan får några lager till och istället blir helt underbara. Vi får alltså följa en tysk diamanttjuv, en indisk vetenskapskvinna, en isländsk DJ som kämpar med sin PTSD, en koreansk företagschef och MMA-fighter med familjeproblem, en mexikansk action-skådespelare i ett hemligt samkönat förhållande, en transkvinna med superba hacker-färdigheter, en kenyansk busschaufför som råkar bli involverad i maffian för att rädda sin aids-sjuka mamma och en polis från Chicago som förvirrat försöker förstå hur allting hänger ihop. Serien har en uppfriskande mångfald som jag är otroligt glad över att få se.
Vissa kritiker har gett serien låga betyg eftersom de tycker att handlingen är lite trevande och aldrig riktigt kommer igång – men då har de bara sett de första tre, fyra avsnitten och inte hela serien. I de första avsnitten får handlingen mycket riktigt stå tillbaka ett tag för att istället ge utrymme till att bygga upp historierna runt karaktärerna. Efter avsnitt fyra kickar allting däremot igång på riktigt.
Det lite ojämna tempot är ingenting jag tycker drar ner seriens helhetsbetyg – men det gör att det kan vara svårt att fastna från början om man inte omedelbart fäster sig vid karaktärerna. Serien bygger också på att man ser den mer eller mindre i ett svep, hade avsnitten sänts vecka för vecka hade nog det bristande tempot känts lite mer uppenbart.
För den här serien handlar väldigt, väldigt mycket om karaktärerna och deras bakgrund och utveckling – likaså om mötena mellan dem som blir både otroligt gripande och hysteriskt roliga (som när actionhjälten Lito via Suns upplevelser utan att förstå vad som hände fick uppleva humörsvängningar och mensvärk). Det är också där, i karaktärerna, som tjusningen ligger – eftersom den övergripande handlingen är simpel och stundtals också ganska ignorerad. Det är ett gäng otroligt duktiga skådespelare som tar oss med på en resa långt utöver det vanliga.