Middag
På pappret ser det ut som om den här pjäsen har allt – ett intresseväckande manus, hyllade skådespelare, en av de hetaste regissörerna just nu, samt en nationell Riksteaterturné vars nordligaste stopp är Piteå. "Middag" är en svart brittisk komedi från 2002, där karaktärerna symboliserar förhatliga företeelser i vårt västerländska samhälle.
Platsen för den stilrena och minimalistiskt vegetariska middagsbjudningen är ett överklasshem. Under kvällens gång urartar såväl stil som meny, liksom samtalsämnena och relationerna. Allt i enlighet med vad värdinnan Adrienne planerat. Hon spelas förnämligt av Elisabet Carlsson, som mer än någon annan på scenen har till uppgift att driva handlingen framåt. Det gör hon med anmärkningsvärd pondus, men tyvärr räcker inte det för att överbrygga avståndet mellan scen och salong.
Mycket av dialogen känns som orörliga transportsträckor till något som aldrig riktigt händer, trots att meningen uppenbarligen är att förmedla att vad som helst kan hända – på samma oberäkneliga sätt som världen fungerar. Undantag är exempelvis när de tre rätterna dukas in. Då får gästerna inmundiga sådant som den hämndlystna värdinnan tycker de gjort sig förtjänta av, bland annat sopor. Men istället för att förvalta den absurda nivån och skapa den utlovade komiken, blir dialogerna – som ofta övergår i monologer – pretentiösa.
Eftersom det hela leder till värdinnans självvalda död i slutscenen är svärtan i motsats till humorn definitivt där, tills dess känner jag mig hela tiden skriven på näsan av dessa egotrippade män och kvinnor som inte bryr sig om något annat än sig själva.
Gestaltningen av deras olikheter fungerar däremot hos alla skådespelarna, vare sig de uttalar cynismer eller mera filosofiska funderingar. Problemet är att även avståndet mellan aktörerna på scenen är för stort ibland, som om ingen tänkt på koreografin. Stillaståendet är påtagligt och när någon väl lösgör saknas inte sällan ett för mig logiskt motiv.
Sådana stunder tackar jag för scenografin med det stora fönstret i fonden, intill vilket middagsbordet är placerat. Utanför syns dimman, som en förrädiskt vacker avgrund dit existensen är på väg.
Riksteaterturnén började 24 februari i Storuman och fortsatte till Östersund innan den som enda ort i Norrbotten kom till Piteå. Närmast väntar turnéstopp i Nordmaling, Umeå och Örnsköldsvik.