Ungefär som det brukar vara på julafton och släktmiddagar, det är med andra ord redan ett väl beprövat koncept. Skillnaden är att i programmet uteblir både mysstämningen och försiktiga frågor om hur det går i skolan. I stora drag är den här serien inte alls annorlunda från TV3:s flaggskepp Paradise hotel.
Det blir en lek med stereotyper och fördomar. Många yngre har väldigt radikala stilar (vilket välkomnas då normbrytande är någonting bra), men skildras även som odugliga och inkapabla att ta hand om sig själva. Det är samma sätt som ungdomar har porträtterats på i alla tider. De förstår ingenting.
Jag saknar även någon äldre person som bara tar det helt chill. Istället framställs de som oförmögna att förstå omvärlden och nymodigheter, exempelvis urringningar och såna där ”tattoos”. Med en auktoritär röst ropar de ut att allting ska vara som det alltid varit. Mottot lyder: Den som levt längst vet också bäst.
Programmet delar upp dem i två läger och visar att man inte nödvändigtvis måste vara 22 år och plastikopererad för att få vara en källa till drama. Det handlar bara om att välja folk till programmet som saknar konsekvenskännedom och har en oförmåga att tänka i diplomatiska banor. Med en castingpersonal som bemästrar den konsten skulle man till och med kunna göra om ”Rapport” till en dokusåpa.
Dessutom beter sig ofta personer annorlunda i TV jämfört med i verkligheten, eftersom de vill dra uppmärksamhet till den egna personen. Har vi lärt oss någonting av historien så är det att medverkan i realityserier garanter ett B-kändisskap. Därför kan det vara så att många, oavsett ålder, använder serien som språngbräda för att få sina 15 minuter.
Jag ser det här som ett försök av SVT att få upp de tidigare sjunkande tittarsiffrorna genom att likt kommersiella kanaler satsa på dispyter och drama. Felet man gör, är att automatiskt tro att TV av låg kvalité skulle attrahera befolkningen. Gör om, gör rätt och sluta skapa irrelevanta konflikter där de annars inte hade funnits några.
Ni är ju trots att public service.