Syrien – Revolutionen, makten och människorna
Kriget i Syrien är en av vår tids stora tragedier. Ett uppror inspirerat av den arabiska våren, mot en auktoritär diktatorisk regim. I skarven mellan 2011-2012 började upproret glida över i inbördeskrigets galenskap. Anno 2015 har över 200 000 människor dödats och miljoner har drivits på flykt.
Varför har det blivit så såhär? Vilka är huvudaktörerna bakom detta blodiga drama? Llilla Verbal förlag har gett utrymme till tio personer som ur olika synvinklar ger sin syn på tragedin i Syrien, som var 15e sekund skapar nya flyktingar.
Syrien är "ett slagfält för regionala och globala stormakter" skriver Kjetil Selvik, forskare med bas i Bergen. Inblandningen av många intressen är återkommande i flera skribenters texter, fast det lokala heller aldrig får glömmas. Selvik har med två texter och lyfter bland annat den viktiga frågan om Assad-regimen och dess struktur. Där har lojalitet framför allt skapats med landets alawitiska minoritet, klanen Assads egna gren av islam. Plus ett fast grepp om militär– och säkerhetstjänster, varav sistnämnda är lite av det regerande Baath-partiets specialitet och diktaturens ryggrad. Det har många oppositionella fått känna på sedan tidigt 1960-tal.
Det sönderfallande Syrien och det trasiga Irak, är jordmån för IS och likartade grupper. Dess terror och brutalitet har upprört en hel värld. Kapitlet "De heliga krigarna" av författaren Aron Lund, är en initierad text om extremisternas framväxt som maktfaktor och roll som "perfekt fiende" för Assad-regimen. Lite konspiratoriskt framhävs hur regimen en bit in på upproret släppte extremistfångar för att splittra motståndet och göra väst ambivalent i frågan om vem man skulle stödja i konflikten.
Kanske ska hoppet sättas till kurderna som befriat staden Kobane från IS, en seger som internt benämns som Kobanegrad. Frilansjournalisten Joakim Medins text heter "Revolutionen i Rojava" och gav i alla fall mig flera aha-upplevelser. "Befriade områden" som kurderna skapat inne i Syrien försöker hitta en tredje väg i kampen mot Assad-regimen och religiös fanatism – med kvinnor i kampens centrum. Texten är den mest upplyftande i en annars mörk-mörk botten på frågan om Syriens framtid.
En aspekt som sällan nämns men som boken tar upp är upprorets socioekonomiska rötter. I Syrien på 2000-talet, liksom i före detta Jugoslavien på 1980-talet, handlar det om nyliberalism och påföljande stora sociala och ekonomiska klyftor.
Den syriska tragedin har som sagt många aktörer; Ryssland, Kina, USA, Turkiet med flera. Men Saudiarabien är kanske den största genom dess geografiska läge och sina ekonomiska muskler.
Bitte Hammargren, frilansskribent och före detta utrikeskorrespondent på Svenska Dagbladet, kan sitt Mellanöstern och bidrar med fakta, ingångar och reflektioner som bara den kunnige kan ge. Det handlar om Saudis "mångtydiga politik" som bland annat stavas stöd till salafism (bokstavstroende muslimer), men fördömande av IS utropande av kalifatet. Och om att, överordnat det mesta, förhindra Irans inflytande varthän tillfälle kan ges. Hammargren skriver om ett "slagfältets darwinism" där all heder och moral ligger i grus.
Jag lärde mig en hel del av att läsa "Syrien – revolutionen, makten och människorna" vilket förstås också är syftet med boken. Det är ett betyg gott som något.