Med djupa rötter i den tid när Sápmi var gränslöst, tog Ulla Pirttijärvi och två av männen från det sedan 1992 väletablerade norska bandet Transjojk ett stadigt grepp om sin spelning på världsmusikfestivalen.
Traditionella och nyskrivna jojkar kläddes i modern musikalisk dräkt med elektroniska inslag och jazzinfluenser, utan att för den skull berövas känslan av tidlös urkraft.
Ulla Pirttijärvi, som är född i den nordfinska byn Angeli, berättade på en blandning av norska och svenska vad jojkarna handlade om.
När hon sedan började sjunga dem till det väl valda ackompanjemanget, blev alla ord överflödiga. Musiken och rösterna berättade utan översättning allt om renflockar, vargar, kvinnors gudomlighet, en slädtur i väldig fart som slutade mot ett träd, en krigshjältes hemkomst, storslagna landskap - och om de tre på scenen.
Samspelet gränsade till perfektionism, samtidigt som trion vågade leka och improvisera fram dynamik i sitt framträdande. Frode Fjellheim hälsade till exempel publiken välkommen med en jojk om Piteå och Pitefolk och i slutet fick han till och med alla närvarande att haka på alljojk - en ovanlig upplevelse bara det.
Frode Fjellheims jojkstil och hans spelsätt passade utmärkt till Ulla Pirttijärvis och tvärtom. Bådas röster och sätt att använda dem är minst sagt speciella och omöjliga att värja sig emot. Antingen gillar man dem eller så måste man avvika, något mellanläge har jag svårt att tänka mig inför de känslolägen som förmedlades likt en hyllning till fantasi och inlevelse.
Min favorit under kvällen blev en jojk som Snorre Bjerck inledde solo på ett sätt som fick hans säreget ihopsatta trumset att framstå som alla möjligheters instrument.
Ulla Pirttijärvi föll in i rytmen med olika djuriska ljud. Tillsammans formade de med lössläppt självklarhet en berättelse om en renhjord som i frid och fröjd rör sig över fjället, tills varg hotar. Men den får sätta livet till i striden med renägaren. Ett lyckligt slut som publiken skrattade befriat åt.
Trions sista extranummer blev en vaggvisa, så vacker att jag velat höra den en gång till. Ulla Pirttijärvi och hennes medmusikanter var över huvud taget en bekantskap som jag gärna vill höra mer av.