I en suggestiv uppsättning i motståndets tecken arbetar verket, som fått titeln "Blocking Light", med en sorts kampens dynamik. Dansarnas grå kläder och en avskalad (och effektiv) ljusshow där motljuset ofta tar plats för tankarna till straffångarnas värld. Ständigt i kollisionskurs och med gravitationen pekandes neråt bildar "Blocking Light" en form av närhetens och motståndets klaustrofobi. Återkommande teman där dansarnas rörelser speglas, för att sedan återgå till kampens och kampsportens estetik, skapar en känsla av det mänskliga mötets ofrånkomlighet och omöjlighet. Samtidigt finns i verket också ett tvång att ändå mötas, att närma oss varandra, om än i ett våldets och ensamhetens förutbestämda chorus.
.
"Blocking Light" är ett vackert verk, skrämmande på sina håll, där nackens sårbarhet verkar ha fått bilda förgrund (vi ser stryptag, mimerade kotbrott, hängningens allt överskuggande möjlighet). Ändå är det kanske i återupplivandets akt som det från denna premiär lyser en gnista hopp, över en annars rätt blek utsikt. Låt er däremot inte rädslas, för gripande är det. Energin, sprudande till Johan Molanders bas- och gitarrdrivna musik, lär vidare få även den mest inbitnes puls att höjas avsevärt där på läktaren.