När jag läste ”Gröna Milen” för några år sedan utan att ha sett filmen minns jag att jag började tänka på att se filmen någonstans in i halva boken – bara för att se hur de tolkat och gjort om. Ibland ångrar jag att jag såg filmen eftersom boken var magisk.
Jag läser handlingar på filmer innan jag sett dem för att få en egen bild av hur den ska vara - för att sen låta den totalförstöras.
Man Of Steel var dock inte en sådan film. Jag visste i stora drag hur den skulle vara. Kanske tror många att jag bara gillar filmer som ”The Notebook” men som åttaåring satt jag framför ”Lois och Clark” varje kväll klockan 18. Och kanske är det just därför jag blev besviken på den nya tolkningen. I tv-serien krävdes det inte mer än att Clark tog av sig sina glasögon för att Lois inte skulle se vem han var.