Storband i förnyelse

Solist: Katt Hernandez, violin.Dirigent: Örjan Fahlström.Plats: Acusticum, stora salen, lördag.Publik: Ett femtiotal hängivna.

Enda kvinnan i bandet var Elin Andersson på trumpet.

Enda kvinnan i bandet var Elin Andersson på trumpet.

Foto: Maria Johansson

NEW DIRECTIONS2015-03-28 23:59
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Norrbotten Big Band

Den italienske tonsättaren och dirigenten Bruno Maderna (1920-1972) skrev konsertens inledande stycke "Serenata per un satellite" 1969. Fyra decennier senare arrangerade Örjan Fahlström det för Frankfurtradions storband inför en klangbiennal i staden.

Kvällens dirigent påpekade att stycket nytolkas varje gång det spelas. Han lämnade stort utrymme åt musikerna, som genast hakade på. Samtidigt visade Örjan Fahlström på en bestämd uppfattning om verket, där jazzharmonier växte fram ur en inledningsvis vemodig klangbild. Kvällens gästsolist, Katt Hernandez, ingick här som en del i orkestern. Därefter följde två verk av Örjan Fahlström själv.

I båda dessa var musikerna i högsta grad medskapande i stunden. Norrbotten Big Band var utplacerat i en orkesterrundel framför dirigenten, med pianisten och solisten i mitten. "Mindscape 2015" vars ursprung Örjan Fahlström skrev 2011, formas ständigt i nya versioner och kan spelas i vilket format som helst, därav årtalet bakom titeln.

Han förklarade att han ville undersöka den kollektiva intelligens som finns i improvisation när han skrev stycket, och därför visste han inte ens själv hur det skulle börja, fortsätta och sluta den här gången.

En kort sammanfattning är att det började fint, när piano, bas och trummor samsades om ton och tempo, fortsatte fantastiskt när Håkan Broström steg fram och briljerade med ett långt saxofonsolo vars allt snabbare fraseringar hör hemma i den högre skolan. Resten av bandet bröt in i samma anda och utmanade utan att avbryta, sedan avslutades det hela i en extas av ren spelglädje. Särskilt trummisen Calle Rasmusson visade hur kul han hade med ett stort leende.

Underhållande var det också att titta på dirigenten, som förde in sektionerna i olika moduler av verket med hjälp av skriftliga anvisningar som han höll upp. Däremellan lät han det självgående bandet i stort sett sköta sig självt, men lyckades ändå få till snygga övergångar.

Katt Hernandez från USA har bott i Stockholm några år och hon var alltså solist i Örjan Fahlströms hyllning till kompositören, arkitekten och bildskaparen Iannis Xenakis (1922-2001) från Rumänien. "Meditation on a luminous mind" (ungefär "meditation över ett självlysande sinne") har skapats med ett av Xenakis grafiska blad som inspiration, ursprungligen för elklarinett.

Katt Hernandez violin var inget dåligt byte. Hon spelade olika parallella spår på samma gång och tappade aldrig kommunikationen med de övriga instrumenten i den ymniga klangexplosion som uppstod.

Norrbotten Big Band har aldrig varit emot vare sig att improvisera eller att förnya sig, men den här gången gjordes det med extra allt.