New Iceland
Sättningen i den isländska ensemblen Caput varierar beroende på repertoar och till Piteå kom sju musiker, plus dirigenten som också presenterade programpunkterna. Även inom dessa varierade instrumenteringen och ett par gånger lånades Norrbotten Neos violinist och violast in.
De fem stycken som spelades är skrivna av isländska kompositörer födda på 1970-talet, med ett undantag (1960).
Jag fastande särskilt för två av verken, om än alla var väl valda och speciella på sitt sätt. Hugi Gudmundssons "Equilibrium IV – Windbells" för piano, flöjt klarinett, gitarr och cello flöt mästerligt och stillsamt. Inledningsvis påminde gitarren mig om hur drivande men ändå mjukt en oud, arabisk luta, brukar spelas, vilket genast väckte mitt intresse.
Sträng- och stråkinstrumenten och ibland pianot stod för toner, medan blåsintrumenten i huvudsak formade ljudbilder – och jag var fångad till slutet.
Hafdís Bjarnadóttirs "Krónan" avslutade konserten. Hon skrev det 2009 baserat på en ekonomisk kalkyl över Islands usla finanser som ledde till bankkraschen. Verket började med att orkestern applåderade. Sedan följde distinkt taktfasta rytmer – som övergick i allt snabbare siffror tills räkningen tappades.
Endast naturens ordning stod pall efter kaoset, med lösa men återkommande strukturer av vatten, vind och fågelkvitter.
En nutida isländsk berättelse som inte är en saga, utan en träffande musikalisk gestaltning av politisk verklighet.