Lyckligare nu?
Vilket bagage människor än har i livet, är det inte många som skulle ställa sig på en scen och öppet berätta om tillkortakommanden som det inte går att skratta bort eller överse med, trots att vissa situationer är skrattretande. Jag har läst självutlämnande böcker om olika slags missbruk, men aldrig varit med om något som liknar när Monica Lindgren i levande livet ställer sig öga mot öga med en publik och berättar om sin alkoholism.
Monica Lindgren från Skellefteå har under 30 år arbetat med teater i olika former. Nu presenterar hon sig som producent och komiker, bland annat har hon gjort flera humorshower tillsammans med Pitebon Åsa Ivarsdotter. I många år var Monica Lindgren anställd hos Västerbottensteatern. Hennes alter ego, Lövångersrevyns ragata ”Emma”, är en succé som gör ett inpass även denna kväll.
Monica Lindgren skrev monologen "Lyckligare nu, eller kan man ha roligt utan sprit?" förra våren, efter fem år som nykter alkoholist.
Fortfarande lovar hon varje dag sig själv att inte dricka. Den förljugna resan, genom år av självbedrägeri, svek, återfall och bottenlös förnedring, berättas med avvägda delar humor och allvar.
Allt ackompanjerat av Mattias Kågström på keyboard och uppblandat med lika välvalda sånger, företrädesvis på svenska.
Alkoholism är så vanligt att jag tror de flesta kan känna igen sig i något av vad Monica Lindgren förmedlar, vare sig man sett det på nära håll eller från periferin. Därför blir även det mycket privata relevant i största allmänhet – en svår balansgång som klaras med glans.
Eftersom perspektivet i den här musikmonologen är missbrukarens, får åtminstone jag svar på en del frågor som jag haft svårt att greppa. Sådant som alkoholisterna – nyktra eller ej – inte vill prata om för att minnena är för smärtsamma och därtill skuldbelagda. Händelser som anhöriga, vänner, kollegor, har stort behov av att prata om, därför att de är lika smärtsamma för dem och egentligen ofattbara. Som att välja bort sina barn och sin familj och att köra bil i fyllan – inte en gång utan flera.
När Monica Lindgren till slut nådde en botten hon inte trodde fanns, ville hon aldrig dit igen. Hon erkände till slut att hon är sjuk och alltid kommer att vara alkoholist. Budskapet är att det finns hjälp och meningen med musikmonologen är att hjälpa andra som drabbats av denna folksjukdom.
Efter urpremiären i januari, har Monica Lindgrens och Mattias Kågströms produktion gått för utsålda hus på Västerbottensteatern innan vårens turné tog vid. Trots innehållets allvar, bjuder timmen också på många lättsamma stunder – bra underhållning med djup helt enkelt.