Vårkonsert
Där söndagsmorgonens eminenta spöregn med mer än lovligt besked grusade undertecknads planer för dagen hade musikerna i kvällens vårkonsert mer tur med vädret. Strålande sol och ett Hortlax som mest kan liknas vid en frodighetsidyll, kan få vilken inbiten melankoliker som helst att känna sig inspirerad och livsglad.
Med risk för att denna musikrecension övergår till att bli en naturpoetisk ode i stil med Hölderlin konstaterar jag att en vårkonsert känns fullständigt rätt en kväll som denna.
Vårkonserten i Hortlax kyrka är ett samarbete mellan Hortlax kyrkokör, Framnäs folkhögskola, musikhögskolan samt inhyrda musiker från annat håll. Samtliga har gjort gemensam sak i att lovsjunga våren, och detta med gudomlig inspiration.
På programmet står därför inga mindre än Gud Nådes kanske mest dedikerade kompositörer – Johann Sebastian Bach och Georg Friedrich Händel. Glöm därför frodigheten i en grönskande dionysisk paganism; här eftersträvas den rena anden, och detta görs i tolkandet av barockmusikens främsta kompositörer.
Med en väl tilltagen orkester och en stor kör finns det resurser att ta av i denna konsert. Därför är det också glädjande att man åstadkommit en fin variation mellan det stora bombastiska och det avskalade nakna.
Ett antal arior med avskalad instrumentation samt delar i Händels "Gloria in excelsis Deo" kontrasterar fint mot de större arrangemangen i Bachs "Gelobet sei der Herr, mein Gott" och den mäktiga "Worthy is the lamb" av Händel.
Kvällen till ära framträder ett stort antal solister. Anders Edström och Jessika Grape gör båda fina soloinsatser i Bachs kantat, och sopranen Emma Rönnlund stiger fram med en vacker röst i Händels svårsjungna "Gloria in excelsis Deo". Den senare är något av en gåta och en trevlig bekantskap att göra. I vissa stycken nästan isande klar och i andra mustig, som en sol filtrerad i dimma, visar hon upp en röst i förvandling.
Orkesterledaren Christiane Rödder Steiner beskriver konsertens musik som "fantastiskt glad", men vägen till frälsning är ett tveeggat svärd. Något vår herre också upplevde under en minst sagt påfrestande långfredag för två tusen år sedan. "Et in terra pax" är kanske kvällens vackraste stycke, en växelström mellan ömsom stigande glädje och ömsom smärtsam skörhet och vädjan. Emma Rönnlund sjunger som bäst när en lägre orkestervolym låter nyanserna i hennes röst få komma till sin rätt.
Nämnas bör också kvällens violinsolist och konsertmästare Ann Wallström, en av Sveriges mest etablerade barockviolinister. Hennes känsla bidrar i mångt och mycket till att göra denna kväll till något speciellt. Hennes samspel med violinsolisten Nino Bisori är en fröjd att lyssna till, och hennes fiolspel leder hela orkesterskeppet mot en subtil och med känsla spelad konsert.
I avslutande "Worthy is the lamb" stämmer såväl kör som orkester in i Händels jublande stycke, en angelisk hyllningssång till det lamm som blödde för världens frälsning. I en fin prestation av samtliga närvarande är det en passande avslutning på kvällen. Konstateras kan att våren frodas på Hortlax vårkonsert, både innanför och utanför kyrkan. Kul också att man valt att lägga en sådan påkostad konsert utanför Piteås stadskärna. Den väl tilltagna publiken visar med all önskvärd tydlighet att det går att lägga bra konserter utanför stan utan att besökarna sviker.